Utsikt mot havet. Det är eftertraktat, det vill många ha. Och inte minst, det är värdefullt. Den stora skövlingen av strandskog sommaren 2018 i Tylösand, bygger till stor del på att man från den angränsande tomten får just utsikt mot havet.
Hur man än vrider och vänder på den olagliga skövlingen, som nu har lett till ett åtal, så kokar den ner till att den har ett uppenbart syfte. Det finns ett tydligt motiv.
I centrum för skövlingen står Jan Widikson, den tomtägare som har mest att vinna på att det blir fri utsikt mot havet.
Det var Hallandsposten som i september förra året var först med att rapportera om att det hade fällts träd på kommunal mark i Tylösand, och det var ett omfattande ingrepp i naturen (28/9-18). Tidningen hade då också en intervju med en utpekad gärningsman som erkände att han låg bakom skövlingen, det vill säga Jan Widikson.
Han menade då att han gjort kommunen en tjänst genom att han skapat en brandgata i skogen. Detta mottogs inte väl av Halmstads kommun som under förra hösten lät göra en omfattande undersökning av hur många träd som olovligen hade fällts, och vad det skulle kosta att ersätta dem.
Senare på hösten, i november, presenterade kommunen resultatet av sin undersökning på en presskonferens på plats vid den aktuella tomten i Tylösand.
Kommunen krävde då ett skadestånd på drygt 15 miljoner kronor, och polisanmälde skövlingen. Där och då tog den rättsliga processen vid, en process som i veckan nådde en viktig milstolpe, nämligen ett åtal.
Med på presskonferensen var även Jan Widikson själv, som hälsade på undertecknad med orden: ”Det är jag som är den skyldige”. Men i dag låter det annorlunda och han nekar till brott. Ställd inför ett omfattande skadestånd, som kommunen senare sänkte till 11 miljoner kronor, tycks Widikson ha ändrat sig.
Det är ett omfattande material som ligger till grund för åtalet. Det är förhör med vittnen, teknisk bevisning i form av framför allt bilder före och efter skövlingen, samt förhör med de fyra misstänkta personerna.
Förutom huvudpersonen själv, Jan Widikson, är det tre personer till som står åtalade för grov skadegörelse för att de som entreprenörer har fått uppdrag i samband med en rivning av ett hus. Alla de fyra misstänkta nekar till brott. Om de kommer att bli fällda är en sak för tingsrätten att ta ställning till.
Ändå går det att redan nu peka ut vem som är den huvudmisstänkte. Men under resans lopp har Jan Widikson själv ändrat sig i skuldfrågan. Från att han först alltså i Hallandsposten erkände att han beordrat skövlingen, till att skylla på en tidigare tomtägare, till att nu inte alls svara på polisens frågor när han förhörs.
Detta framgår av det omfattande förundersökningsprotokollet. Widikson har all rätt att tiga, men som den medborgare han är rimmar det mycket illa att inte förklara sig. Ändrar han inte sin inställning till rättegången kan man verkligen tala om en fallen samhällsmedborgare.
I utredningen har polisen inte någon som är direkt misstänkt för att ha utfört själva gärningen, det vill säga hållit i motorsågen när hundratals träd fälldes. Ändå är det mycket som talar emot Jan Widikson, dels hur det såg ut före och efter skövlingen, dels hans egen historia.
Widikson har nämligen tidigare gjort sig skyldig till en olaglig skövling av skog vid sin nuvarande bostadsadress några hus bort på Älgvägen. Spåren av den skövlingen syns tydligt på satellitbilder som är lätt att hitta på nätet. Men den gången, för cirka tjugo år sedan, klarade sig Jan Widikson undan med böter från kommunen. Så blir det förhoppningsvis inte nu när både Halmstads kommun och rättsväsendet får säga sitt.
Låt nu rättsväsendet göra sitt arbete och visa att ingen står över lagen, varken i Tylösand, i Halmstad eller i övriga Sverige.
Ingen ska komma ostraffat undan en skövling av värdefull strandskog. I en rättsstat är det inte pengar som ska tala utan lagen.
