Hej Mattias Karlsson,
Bosatt i Halmstad och är ursprungligen också från kommunen. Läser i princip alltid dina sidor med stort intresse även om jag såklart inte alltid håller med till 100 procent.
Jag är inte partipolitiskt aktiv men alla har vi våra åsikter. Jag har själv varit anställd inom offentlig sektor, kommunal och statlig, i princip hela mitt yrkesliv och är numera pensionär sedan rätt många år.
När jag tänker tillbaka både på min uppväxt och mitt arbetsliv så blir det ofta "det var bättre förr". Självklart var inte allt bättre förr men vissa saker tror jag faktiskt var det.
Vi hade en skola där vi fick lära oss massor (tycker jag). Inte behövde lärarna involvera föräldrarna i tid som otid. Vi skötte vårt skolarbete och i de flesta fall fick vi arbete och kunde försörja oss. Välfärdssamhället Sverige växte fram och vi fick det bättre. Ett mycket välordnat samhälle. Men det bygger på förtroende mellan medborgare och samhälle. Vi röstade vid valen för vi ville vara med och vi trodde på systemet.
Så småningom förändras detta. Överallt krävs att alla anställda i offentlig verksamhet skall kontrollera sitt arbete och bli kontrollerade. Allt skall dokumenteras, allt. Under mina sista yrkesverksamma år kom det uppifrån att ni måste sitta ner och göra en plan för alla möjliga områden. Det var jämlikhet, diskriminering, värdegrunder ... Mina medarbetare bad att få slippa för att i stället göra det som dom ansåg vara sina arbetsuppgifter, nu menar jag kärnverksamheten. Jag som chef ringde högre upp i organisationen och sa vad jag tyckte: ”Gör planerna ni så skriver vi på och låt oss jobba”. Jag tror du förstår vad jag menar.
Detta dokumenterande och rapporterande tar enormt med tid från kärnverksamheten. Varför behövdes inte allt detta tidigare, varför krävdes det inte av mina lärare att dom skulle rapportera om mig och jag skulle lägga plan för mitt arbete som elev? Eller av polis, sociala myndigheter, försäkringskassa et cetera.
När samhället hela tiden höjer anslagen till våra myndigheter, hur mycket går till kärnverksamheten och hur mycket läggs på administrativ överbyggnad?
Jag tror i alla fall att detta är en följd av det som kallas New Public Management (NPM) och som kommer från privata näringslivet. Hur mycket skall detta få kosta när vi samtidigt inte ha råd att ge hjälp till alla dessa som behöver hjälp, äldreomsorgen, stöd för funktionsnedsatta, sjukvård et cetera.
Är jag tjatig? Sannolikt. Jag skulle kanske kunna kontakta ett politiskt parti, men jag vet uppriktigt inte om någon är intresserad. Och vilket? Tänkte att du som skriver om så många olika teman och har mycket kunskap, kanske kan ge något tips eller har någon idé.
Monica Gustavsson
Söndrum, Halmstad
Hej Monica,
Det du skriver om är mycket intressant men inte alltid så lätt att fånga. För vi lever ju mitt i samhället, med allt vad det innebär. Att samhället också långsamt förändras över tid gör det inte heller enklare. För att både synliggöra dagens samhälle och hur det skiljer sin från gångna tider tror jag att debatt är det viktiga, det vill säga att prata och samtala med andra. Både med likasinnade och med de som inte alltid håller med en. Vad förväntar vi oss av samhället i dag? Och vilket ansvar har jag som individ för samhället i stort? Detta är några frågeställningar som jag tror är viktiga att ha med sig.
Den utveckling som du beskriver så träffande med allt mer som ska kontrolleras är också något som är typiskt för vår tid, genom bland annat NPM, och som jag upplever till stor del handlar om att ha möjlighet att utkräva ansvar av olika professioner. Det omvända hade varit att föredra, att låta professionerna sköta det de är bäst på, om det så handlar om att vara till exempel sjuksköterska, läkare eller lärare.
Ett annat vanligt fel är att man allt för ofta värdesätter det som är mätbart när man i stället borde mäta det värdefulla. Visserligen är det betydligt svårare att sätta en siffra på det som är värdefullt, till exempel kvaliteten på en lärares eller läkares arbete, än att mäta olika kvantitativa arbetsinsatser.
Vår tid kännetecknas också ofta av en större betoning på individens rättigheter framför dess skyldighet, vilket också kan uttryckas som att friheten övertrumfar allas vårt ansvar. Den här obalansen är inte hållbar över tid om vi menar allvar med ett samhälle som håller ihop och där alla är lika mycket värda. Med stor frihet följer också ett stort ansvar.
Jag hoppas att dessa tankar kan vara av värde för dina fortsatta funderingar och frågor.
Mattias Karlsson
politisk redaktör