Halmstad har nyligen utrustats med nya skolbyggnader på Östergård och Ranagård och dessa kommunala investeringar har med all rätt lovordats av medborgare och i Hallandsposten.
Men i den utsträckning elevers studieframgångar varit bristfälliga, så har det sannolikt inte berott på att hittillsvarande skolbyggnader varit undermåliga. Själva essensen av skola är ju undervisning och lärande, vilket i princip, med viss överdrift, skulle kunna ske under bar himmel. Skolans idé kommer med andra ord till uttryck i en läroplan, som beskriver varför och hur kunskap och normer ska överföres från en generation till en annan. Denna ansats garanterar olyckligtvis inte jämlikt utfall, vilket bland annat beror på elevers biologiska olikheter.
Resultaten av skolans verksamhet i vår tid är naturligtvis också beroende av byggnader, organisationsform och finansiering. Rika länder har bättre förutsättningar än fattiga. Politiska beslut om hur skolor ska organiseras kan avgöra om likvärdig utbildning kommer att erbjudas alla elever. Men skolans mening bottnar således i idén om ett orubbligt värde av kunskap och normer, som bör överföras till yngre generationer. Med detta följer naturligtvis en livlig debatt om utformningen av skolans läroplaner.
Ett liknande resonemang om yttre form och inre mening skulle kunna appliceras på den förestående omgestaltningen av Stora torg. Med anledning av ett läckande tak i torggaraget har kommunledningen passat på att utlysa en arkitekttävling i syfte att förnya själva torget. Under sommaren har fyra förslag till ombyggnad offentliggjorts och recenserats i Hallandsposten. Den nya gestaltningen av Stora torg kan ses som ”ett led i att uppnå kommunens mål om ett mer attraktivt och levande centrum för alla boende, besökare och näringsidkare, idag och i ett framtida Halmstad.”
Stora torg i Halmstad, liksom torg i andra städer, hade sin mening som naturlig del av en stadskärna för kommers med varor och tjänster, men där folk också bytte nyheter, skvaller och förströdde sig. Några av dessa funktioner finns kvar, men många har bytt skepnad och digitaliserats. En stor del av stadskärnans mening har emellertid också efter politiska och kommersiella beslut flyttats till Hallarna och Flygstaden.
Det förefaller således som om stadskärnan och Stora torg har lämnat det förgångna och måste söka sin nya mening med hänsyn till samtidens utmaningar och behov.
En sådan mening kunde vara att söka motverka den sönderdelning som hotar vårt samhälle. Kulturella, religiösa och andra omständigheter har orsakat mer eller mindre starka motsättningar och otrygghet i många av landets kommuner. Halmstad förefaller förhållandevis förskonat men präglas trots allt av en påtaglig segregation i boende, arbetsliv och dagligt socialt liv. Detta banar väg för konflikter och våld, men det finns också flera goda exempel på integration, som talar för en framtid i möjlig samexistens.
Kanske är Stora torgs mening att vara en del av en kulturell bastion i Halmstads centrum tillsammans med Hallands Konstmuseum, Norre Katts park, Stadsbiblioteket, Teatern, 035, Slottet, Najaden och möjligen någon form av Kulturhus på Österskans. I den bästa av världar skulle vår stadskärna inte främst vara kommersiell utan kulturell och tjäna integrationen av vuxna och barn genom ett livslångt lärande om varandras bakgrund och framtidsdrömmar.
Liksom i fallet med skolans läroplaner behövs en livlig debatt om denna ”läroplan” för Halmstad, så att satsningen i stadskärnan kan nå sina mål med förhoppningsvis stor betydelse och nytta för hela Halmstad, i dag och i framtiden.
Per Herrström
Halmstadbo