Jag har just läst redaktörens alldeles utmärkta sammanfattning kring tänkt skolbygge i Snöstorp. Flera gånger har jag tänkt skriva en insändare, men inte fixat detta.
Min frustration har varit påtaglig när jag med viss regelbundenhet promenerat genom parken med ett litet barnbarn i kärra, till och från hennes förskola.
Självklart har jag sett framför mig en fin ny skola där hon tillsammans med andra barn om ett antal år kommer att få plats under sin skoltid.
Som regel ser jag sällan några människor i parken. Någon enstaka gång en eller två hundägare, som är ute “på rast”, skulle man kunna säga. Några gånger har jag hejat på en grupp i min egen ålder, som ägnat sig åt boule längst upp i parken. Det kommer säkert att bli utrymme till detta även i fortsättningen.
Frustrationen har ”peakat” när jag gått förbi skylten som suttit uppe länge i en trädgård (banderoll med budskapet ”Nej till skola här!!!”, reds anm). Jag cyklar även vägen förbi till City gross mera regelbundet. Hade jag inte varit på mitt 77:e år och varit lite mera uppkäftig hade jag smugit fram en sen kväll och sprejat mängder av färg på banderollen. Men – så gör man inte.
Vi har barnbarn som under flera år gått i skolor i östra delarna av Halmstad, såsom Snöstorpsskolan, Östergård, Klaraskolan, Sannarpsgymnasiet och nu dessutom på Kattegattgymnasiet. De är vuxna män nu. Den lilla stjärnan får säkert en fin tid i Lyckedalsskolan.
Avslutningsvis – människor i området med stora invändningar har inte tänkt på en, som jag tror, positiv sak. Säljer de sina hus framöver, kommer de säkert att få bra priser vid så kallad budgivning. Familjer med barn i nedre skolåldern kommer säkert att kika extra på husen runtomkring Lyckedalsskolan.
Kerstin Karlsson
Halmstad