Hallandspostens ledarskribent Malin Lernfelt skriver om svårigheterna att få tag i boende, som bland annat drabbar studenter. Lernfelt skriver att anledningarna till dagens bostadssituation är flera, men pekar särskilt på orimliga byggkostnader till följd av ”fyrkantiga regler och hopplösa föreskrifter”.
Därför är Boverkets förslag välkomna, enligt Malin Lernfelt.
DHR står för Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet och vi firade 100 år förra året. Under det gångna seklet har vi sett till att våra rättigheter börjat tas på allvar. Vi inom funktionsrättsrörelsen är inte en lika bortglömd och undanskuffad grupp i dag som 1923. Men vi ser också hur våra rättigheter tvingas tillbaka, så fort samhället inte anser sig ha råd att bekosta till exempel tillgänglighet.
Bara 20 procent av nybyggda studentbostäder ska i framtiden behöva vara tillgängliga, enligt en remiss från Boverket som just nu är aktuell. Både Boverket och Hallandspostens ledarsida borde inse att detta vore att gå baklänges in i framtiden. Mänskliga rättigheter kan inte förhandlas bort.
Boverket vill också avskaffa föreskrifterna för tillgänglighet för alla nybyggnationer, såväl bostäder som andra byggnader, enligt ett annat förslag. På vilket sätt vore det enklare för byggbranschen att slippa instruktioner och beskrivningar av hur det fysiska utrymmet kan byggas tillgängligt?
Föreskrifter preciserar de krav som ställs i lagar och förordningar. Föreskrifter är detaljregler inom vissa sakområden och beslutas av myndigheter, till exempel Boverket.
Om en Ikea-bokhylla skulle säljas utan instruktion. Skulle hyllan vara lika bra och lika användbar som en hylla med instruktion? På vilket sätt blir det enklare?
Inte ens med dagens regler byggs det alltid tillgängligt.
Varken Malin Lernfelt eller Boverket har kunnat visa på vilket sätt förslagen skulle göra det enklare och billigare att bygga. Däremot anser vi att Sverige ännu sämre kommer att leva upp till FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning, som säger att vi har rätt till ett aktivt liv, stöd i vår vardag och möjligheter att delta i samhället som alla andra.
Vi i DHR vill se ett byggande för framtiden, ett byggande som skapar rum för alla och som inte utesluter människor på grund av nedsatt rörelseförmåga.
Åsa Strahlemo
förbundsordförande DHR
Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet
Svar:
Självklart är det viktigt med inkludering och tillgänglighet. Framförallt när det kommer till offentliga byggnader och platser. Samtidigt skapar det tveklöst ökade kostnader när kraven är att varenda ny bostad till exempel ska ha ett badrum där man får plats med en rullstol eller där varje dörröppning och korridor måste vara i en viss bredd.
Det finns exempel på enrums studentlägenheter som byggts på vinden i äldre fastigheter med smala trappor utan hiss, där kraven lett till att toaletten nästan är lika stor som resten av bostaden. Helt i onödan. Utan alla dessa stora badrum hade det kanske kunnat bli ytterligare en eller flera lägenheter?
Ökad flexibilitet och möjlighet att bygga billigare mindre bostäder utan att detta detaljregleras in absurdum är nödvändigt. Kanske innebär det att exakt alla inte kan bo där, men samtidigt att betydligt fler unga faktiskt skulle kunna få någonstans att bo.
Malin Lernfelt
Liberala Nyhetsbyrån