1973. Siffror är abstrakta, så låt oss sätta dem i ett sammanhang. 1973 rasade Vietnamkriget. Abba deltog utan framgång med ”Ring, ring” i schlagerfestivalen. Rånarna på Norrmalmstorg fick prata med statsminister Olof Palme. 1973 hade man inte ens flygskam när man kedjerökte i kabinen.
På kontoret fanns inte mejl och AI utan snigelpost och stenograferande sekreterare. 1973 slog riksdagen fast hur du ska jobba i dag – 40 timmar i veckan. Är det rimligt? Nej, och det tycker inte det svenska folket heller.
Svenskarna tror inte längre på 40-timmarsveckan. Det visar en undersökning som Verian (tidigare Sifo) gjort på uppdrag av fackförbundet DIK. En majoritet (64 procent) vill att Sverige ska införa 30-timmarsvecka med bibehållen lön. Majoriteten är också övertygad om att förändringen redan är på väg.
Med ökad stress, rusande sjuktal och högre pensionsålder går den gamla ekvationen inte längre ihop. Människor jobbar sig sjuka och det går inte att lappa och laga bort. Lösningen stavas generell arbetstidsförkortning. Det förstår svenskarna. Särskilt kvinnor i familjebildande ålder samt yngre där stödet för kortare arbetstid är högst.
Arbetstidsrevolutionen är redan här. I Sverige tas löpande nya initiativ både i offentlig och privat sektor, men vi har tyvärr alltjämt längst veckoarbetstid i Norden. Andra nordiska länder har redan sänkt arbetstiden utan att ekonomin kollapsat. Sverige måste gå samma väg. Svenskarna vill och behöver det.
Förutsättningarna för generell arbetstidsförkortning har aldrig varit bättre. Den tekniska utvecklingen gör att vi arbetar mer effektivt. I dag producerar en arbetstagare nästan lika mycket som två och en halv arbetstagare gjorde 1973. Arbetsuppgifter som tidigare tog timmar att uträtta görs i dag med några snabba klick.
Arbetsgivare som propsar på en arbetstid från 1973 kommer snart inte att kunna anställa någon född efter 1993. De yngre vill ha ett mer balanserat liv än vad deras föräldrar haft.
Varje gång man sänkt arbetstiden har olyckskorparna kraxat. Varje gång har de haft fel. Vetenskapliga studier visar att sänkt arbetstid inte leder till lägre produktivitet. Samma sak visar de försök som redan gjorts. Det är resultatet av teknisk utveckling, förbättrade arbetsmetoder och att människor som mår bra arbetar bättre än människor som går på knäna.
DIK kräver en justering av arbetstidslagen som ger alla rätt till sänkt arbetstid med bibehållen lön. 40-timmarsveckan är lika passé som att kedjeröka på flyget.
Anna Troberg
förbundsordförande i fackförbundet DIK