Ja, kära hjärtanes, som min numera saliga mormor brukade säga ... Det går verkligen att missuppfatta såväl lite vanlig humor som en kreativ tankebana – då är det lättare att ta till storsläggan och leka ”rektor tuktar olydig elev” – lite halvkul i sej ...
Allvarligt talat – jag vet exakt vad jag skriver om – vad som behövs i Halmstad är kreativa samtal där deltagarna vågar lyssna på varandra – inte otidsenlig härskarteknik, hämtad från new public management och 1980-talet i Thatchers England.
Men – sedan dess har världen förändrats och det är just det som jag försöker använda mej av i min första text. Här gäller det att på ett kreativt sätt använda båda hjärnhalvorna – så låt mej alltså börja om, för att undvika nya missförstånd.
Folkparken är en viktig kulturhistorisk plats, med ett unikt läge och med ett i sammanhanget välbevarat stort hus. Vi har låtit tekniker titta på huset och det är i stort sett fasaden som är ett problem att tala om – handikappanpassning finns även den uträknad.
Dessutom ligger parken i ett redan överbelastat område – vilket gör att bostäder i större omfattning på platsen skulle skapa allvarliga logistiska problem, därav de närboendes engagemang i frågan.
Om det bildas en stiftelse eller någon annan typ av organisation som driver huset, behöver man inte uppfylla alla de krav som kommunala anläggningar måste leva upp till.
Vad kulturlivet behöver är just denna typ av äldre och oömma hus, dessutom finns det ett dokumenterat behov av detta.
Vid en driftkonstruktion likt ovan, kommer det med viss naturlighet vara möjligt att hitta samarbeten och medel på såväl internationell som nationell och regional nivå – många dörrar öppnar sej så att säga. Det kallas visst för utveckling och till detta krävs fantasi samt ett modernt och kreativt entreprenörskap.
En representant från ägarna har svarat på den högst hypotetiska frågan om att byta mark, med att den frågan har aldrig varit på bordet, men om den kom upp skulle de då ta ställning till den. Bollen ligger alltså hos kommunen – som nu kan agera på ett positivt sätt och vara delaktiga i att bygga upp ett kulturcentrum värd namnet.
Så – detta är inga fantasier, utan tankar från en av många i det levande kulturlivet som vill bevara och bygga för framtiden, från en som besitter erfarenhet och kunskap nog för klara av att styra skutan i hamn. Därutöver handlar det om att bevara viktig kulturhistoria.
Kan vi hoppas på en ”ohelig” allians inom politiken i Folkparksfrågan – eller skall partipiskan vina igen, på bästa DDR-sätt?
Det kommer en postcoronaframtid och vi måste våga planera för den.
Tiden för detta är nu.
Ulf Andersson
konstnärlig ledare – Internationella Gatuteaterfestivalen/VTST
Slutreplik på Roland Malmenborn (M), ”Inom fem år får vi nya fina bostäder”.