Det går inte att angripa frågan om skolans huvudmannaskap om man inte förstår helheten i problembilden och dess orsaker. Det är nämligen inte bara huvudmannaskapsfrågan som är det stora problemet i svensk skola. Det handlar i grunden om hur vi ser på utbildningen av våra unga, för vems intressen det ska bedrivas skola, under vilka regelverk detta ska ske och vilka mål vi vill ska uppnås.
För att bidra till en mer övergripande förståelse har professor emeritus Hans Albin Larsson fått i uppdrag av Lärarnas Riksförbund att beskriva vad som hänt och vad som är problemet med svensk skola.
Resultatet blev skriften ”Ned föll skolan – kring den nya styrlogikens effekter på skolan, lärarna och undervisningen”. Den beskriver hur förutsättningarna för lärarna försämrats på många områden sedan kommunaliseringen, så som arbetsmiljön, inflytandet över den egna yrkesutövningen och att man tvingats arbeta alltmer med arbetsuppgifter som inte hör till undervisningsuppdraget.
Beslutet att kommunalisera skolan var bara ett beslut av många som radikalt kom att förändra synen på hur skola ska bedrivas i Sverige. Därtill kom förändrade läroplaner, slopade timplaner, slopade behörighets- och meriteringsregler, slopade regler för rektorsbehörighet, nedmonterad lärarfortbildning, avspecialiserad lärarutbildning, slopad läromedelsgranskning och så vidare. Allt detta har bidragit till att negativt påverka lärares yrkesvardag och hela den skola vi har i dag.
”Ned föll skolan” är ett inspel till utredningen (U2020:07) som regeringen tillsatt för att ta fram ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för ett statligt huvudmannaskap för skolan.
Under våren ska resultatet från utredningen redovisas. Bland annat ska utredaren då föreslå hur staten kan ta över arbetsgivaransvaret för lärare och skolledare i de skolor som i dag drivs av offentliga huvudmän, samt föreslå en finansieringsmodell där staten ansvarar för finansieringen av skolan.
Det kommunala huvudmannaskapet har haft 30 år på sig att leverera en skola som lever upp till skollagens krav på likvärdighet – men man har inte lyckats. Alla reformer som gjorts i syfte att vända trenden har varit statliga initiativ (till exempel Lärarlyftet 1 och likvärdighetsbidrag) för att reda upp den situation som skapats.
Det är uppenbart att kommunerna inte kan utgöra basen för ett utbildningssystem med hög grad av likvärdighet och höga kunskapsresultat. Lärarnas Riksförbund har därför stora förväntningar på det beslutsunderlag för ett förstatligande av skolan som utredningen håller på att ta fram. Det är också bra att allt fler politiska partier öppet talar om ett ökat statligt ansvarstagande. Nu är det dags att gå från ord till handling.
Åsa Fahlén
ordförande Lärarnas Riksförbund