I Hallandsposten från den 23 maj berättas att två käkkirurger på Specialisttandvården vid sjukhuset i Halmstad gjort världsunik forskning. De sägs ha utvecklat en ny metod, som möjliggör att fästa titanimplantat i käkar med otillräcklig volym av käkben.
För att läsarna ska förstå denna bedrift i sitt fulla sammanhang kan det vara bra att göra en historisk tillbakablick. Sjukvården i Halland visade tidigt ett aktivt intresse för forskning. Chefen för Yrkesmedicin på sjukhuset i Halmstad, docent Benkt Högstedt, spelade sedan 1980-talets början en helt avgörande roll för tillkomsten av en regelrätt FoU-enhet 1993. Där bedrevs och stimulerades till forskning och utveckling (FoU). Allra viktigast var den forskarutbildning under tre terminer, som man erbjöd vårdpersonal med behörighet till kursen motsvarande 20 högskolepoäng.
Organisationen utvecklades och framgångarna lät inte vänta på sig. En bit in på 2000-talet producerades årligen två till fem akademiska doktorsavhandlingar med hjälp av huvudhandledare vid något universitet och bihandledare från Halland. De senare ofta engagerade i det aktuella projektet sedan doktoranden gick kursen i forskningsmetodik och fick hjälp med sin första vetenskapliga artikel. All denna forskning inspirerades som regel av vardagsarbetet i olika vårdyrken. En annan framgångsrik forskningsenhet utvecklades vid sjukhuset i Spenshult under ledning av reumatologen Ingemar Petersson och allmänmedicinaren Stefan Bergman, sedermera professorer i Lund respektive Göteborg.
Vid sjukhusen och primärvården i Halland engagerades många medarbetare (inte bara läkare) och betydelsefull forskning publicerades i nästan 100 artiklar årligen i internationella tidskrifter. Några projekt har särskilt fastnat i minnet. Barnläkaren Ola Andersson undersökte bästa tidpunkten för avnavling efter förlossning med resultat som väckte berättigad uppmärksamhet och refererades till och med i New York Times. Ett annat exempel är ett omfattande och pågående ”Tillväxtprojektet” om övervikt bland barn efter initiativ av Gerd Almquist Tangen och Josefine Roswall.
Det finns åtskilliga andra framstående exempel på värdefull patientnära forskning i den halländska sjukvården, men utrymmet här är begränsat. Men ett undantag måste göras.
Det gäller mångårige chefen för Specialisttandvården på sjukhuset i Halmstad professor Sten Isaksson. Han har inte bara gjort egen banbrytande experimentell och klinisk forskning sedan slutet av 1980-talet om bland annat metoder att stimulera bentillväxt för att möjliggöra behandling med titanimplantat i käkar med små benvolymer. Dessutom har han som dubbelutbildad läkare och tandläkare med stor klinisk färdighet en unik position bland käkkirurger i både Sverige och internationellt med mångåriga och nära samarbeten med kollegor i England, Japan och Italien.
Under flera decennier har hundratals tandläkare och specialister i käkkirurgi deltagit i hans och hans medarbetares utbildningar här i Halmstad eller på den internationella scenen. Dessutom har han handlett nio doktorander och utbildat ett stort antal käkkirurger vid kliniken på sjukhuset i Halmstad varav flera är verksamma där idag.
Det är mot den bakgrunden man kan se det aktuella exemplet på kliniskt och vetenskapligt arbete vid Specialisttandvården. Man arbetar vidare på den grund som tidigare generationer har byggt. En fortsatt satsning på vetenskapligt och kliniskt kunnande bland medarbetare blir allt viktigare för en kvalificerad och ändamålsenlig sjukvård i Halland. Sådan satsning kan också vara ett dragplåster som lockar energiska och duktiga medarbetare.
Anders Holmén
Per Herrström
före detta anställda vid FoU-enheten
Länssjukhuset i Halmstad