Sverige är i stort behov av att bygga ut den svenska elförsörjningen för att klara den gröna omställningen med elbilar, batterifabriker och grönt stål. Detta förutsätter en mix av olika energislag kombinerat med energilagring och smarta balanseringssystem.
Tyvärr har Tidöpartierna valt en annan väg där man ensidigt fokuserat på ett enda kraftslag som skulle lösa allting och av den anledningen fördröjt och försvårat för andra kraftslag att ta plats. Samtidigt har man vägrat att föra samtal kring en ny politisk energiöverenskommelse, men kanske tvingas man nu att vakna upp.
Av regeringens utredning kring finansiering av ny kärnkraft framgår att man vill lägga både kostnaden och risken direkt på skattebetalare och elkonsumenter. Och det är inga små summor man talar om. Utredaren pekar på att en investering i fyra nya reaktorer skulle kosta runt 400 miljarder kronor och föreslår att skattebetalarna ska gå in med 300 av dessa miljarder.
Nu har regeringen tidigare gått ut med att det är tio nya reaktorer man vill bygga och därmed så landar den totala kostnaden på hisnande 1 000 miljarder kronor varav 800 miljarder i så fall skulle finansieras genom statliga lån.
Utöver att staten ska finansiera 75 procent av investeringskostnaden så föreslår regeringens utredning att man även ska gå in med en prisgaranti på 80 öre per kilowattimme eftersom produktionen med stor sannolikhet kommer gå med förlust. Detta föreslås finansieras genom en ny energiskatt som landar in direkt på elräkningen hos samtliga svenska elkonsumenter. Dessutom riskerar den sortens subventionering att sätta de normala marknadskrafterna för elmarknaden ur spel, vilket borde vara en väckarklocka för partier som betecknar sig som borgerliga.
Samtidigt som Tidöpartierna har varit totalt låsta vid att ny kärnkraft ska lösa alla problem har regeringen försvårat för andra energislag att etablera sig. Framför allt handlar det om utbyggnad av vindkraft till land och till havs. En av de första åtgärder som regeringen gjorde inom energiområdet var att riva upp löftet ifrån energiöverenskommelsen från 2016 (mellan S, M, C, KD, MP) om utbyggnad av anslutningspunkter till den havsbaserade vindkraften. I ett slag fick branschen helt nya spelregler utan någon som helst konsekvensanalys ifrån regeringens sida.
I stället för att försvåra för vindkraften borde man titta på system för att öka kommunernas incitament att säga ja till ny vindkraft genom ersättningssystem som gör att pengar stannar kvar lokalt. En rimlig väg framåt vore att regionalisera skattebasen för elproducerande fastigheter. Då skulle det bli betydligt mer intressant för kommuner att säga ja till ny vindkraft, som ju faktiskt är den energikälla med störst potential att tillföra betydande mängder el under de kommande tio åren.
Om regeringen på allvar vill nå målet om en fördubblad elproduktion till 2045 så måste man nu släppa fixeringen vid ett enda energislag. Vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och solenergi behövs sida vid sida tillsammans med energilagring och smarta system för att balanser elnätet. Förutsättningarna för olika energislag att etablera sig ska naturligtvis stimuleras, men det bör ske på någorlunda likvärdiga villkor och utan enorma risker för skattebetalarna och elkonsumenterna.
Ifrån näringslivets sida är man tydlig med att det inte bara är ny el på nätet som efterfrågas utan även ny stabilitet i energipolitiken. Efter den ekonomiska kalldusch som regeringens utredning kring kärnkraften bjöd på så borde man nu vakna upp och bjuda in till nya energiöverläggningar i syfte att nå en ny bred energiöverenskommelse som står sig över flera mandatperioder framåt. Det vore att ta ansvar för Sverige.
Christofer Bergenblock (C)
riksdagsledamot, Halland