Staden är, liksom på Jesu tid, ockuperad. Då av romare, nu av Israels armé.
Vid stadsgränsen går en åtta meter hög mur, som hindrar människor att lämna området. Får bara passeras genom militärposteringar. Ibland får invånarna passera ibland inte. Beror på soldaternas humör. Vardagliga saker som att gå till arbete, skola , skörda oliver eller besöka sjukhus tar mycket lång tid – ibland går de ej att genomföra.
På den ockuperade Västbanken växer hela tiden nya bosättningar, eller kolonialbebyggelse upp. Fördöms av FN, EU och människorättsorganisationer. Israel fortsätter ändå sin kolonialisering av palestinsk mark.
För varje dag beslagtas mer mark, fler människor fördrivs. Tusentals palestinska byggnader har rivits. Flera tusen människor, hälften barn, har tvingats se sina hem raserade. Biståndsprojekt finansierade med svenska skattemedel, har förstörts av den israeliska armén.
Man river bostadshus, boskapshus, solpaneler – allt.
Sågar ner olivlundar och ödelägger vattenkällor.
Ännu klämtar klockorna i Betlehem. Men hur länge? Staden hade en stor kristen befolkning, en stor del av invånarna var kristna. I dag är siffran under 10 procent. Många som haft någonstans att ta vägen, har lämnat området. De judiska kolonierna kryper allt närmare och beväpnade bosättare ger sig ut på jakt. De förstör palestinsk egendom och pryglar de palestinier man träffar. Bosättarna gör ingen skillnad på kristna eller muslimska palestinier. Alla ska bort.
De som tar den kristna historien och traditionen på allvar bör i dessa dagar kanske sända en tanke till Betlehem och till sina bröder och systrar som lever under förtrycket.
Fundera på hur vi kan hjälpa till att få stopp på ockupationen och övergreppen. Ge Palestina dess frihet – att vara en självständig stat och helig mark för tre världsreligioner.
Om vi hjälps åt kanske vi en dag kan se fram mot en verkligt god jul i Betlehem.
Palestinagruppen Halmstad