Bild: FREDRIK SANDBERG / TT

Jag vänder mig mot att ordet används utan jämförelse

Bästa Ingeborg! Ord och begrepp appellerar till vårt inre beroende på vår referensram.

ANNONS
|

Replik. Apropå insändarsvaret ”Kraft och engagemang precis vad vi ’äldre’ behöver”, 14/8.

Uttryck/ord/ begrepp och innehåll är skilda saker. Det trodde jag framgick av min insändare. Jag vänder mig inte mot de årsrikas vardagsliv/livskvalitet. Jag vänder mig mot användandet av ordet "äldre", när det används utan jämförelse, eftersom det är ett jämförelseord, såvida det gissningsvis inte ligger en jämförelse underförstått i att jämföra "äldre" med de som i dag arbetar. Det är nästan ännu värre. Många gånger är vårt samhälle i dag de yngres. Vi är säkert eniga om - både du och jag - att vårt samhälle ska vara allas till exempel även min 93-åriga mosters.

ANNONS

Tro inte att vi är så stagnerade att vi inte kan ändra sedan länge inarbetade begrepp. Ta till exempel ett ord som "sjukt"... Det om något är bevis för att innehållet i ord ändras.

Jag är inte så naiv att jag tror att jag med insändare kan ändra svenska folkets begrepp och innehåll, men jag kan framföra det felaktiga i att bunta ihop individer som kanske inte har någonting annat gemensamt än antalet år på jorden, samt påpeka när ord används fel. (Det är därför jag kallar mig "språkpolis". Kanske en "yrkesskada"...?!)

Jag väljer att hålla med dr Barbro Westerholm, vår främsta förespråkare för de årsrika i riksdagen.

Språk är levande!

Kristina Bryngel, f d lärare i bl a svenska språket

ANNONS