Replik. Apropå insändaren ”Kärnvapenförbudet har nu gått i lås”, 22/1.
I regeringsutredningen ”Säkerhet i ny tid” (SOU 2016:57) anges att ”den enda stat som under överskådlig tid kan tänkas utöva militär aggression mot sina grannländer är Ryssland” (sid 13). Ryssland har inte skrivit på avtalet om kärnvapenförbud, inte heller avtalet om förbud mot landminor och inte heller avtalet om förbud för klustervapen. Så länge Ryssland inte ansluter sig till nedrustningsavtal så är dessa avtal därför utan värde för Sverige.
Ett exempel på framgångsrik nedrustning är INF-avtalet som innebar att cirka 2700 kärnvapen avvecklades mellan 1988–1991. Bidragande till framgången var att ryska observatörer var med när amerikanska kärnvapen förstördes och amerikanska när ryska förstördes. En avgörande brist i avtalet om kärnvapenförbud är att avtalet saknar denna kontrollmekanism. Ryssland, med en korrumperad statsledning, som bryter mot konventionen om förbud mot kemiska vapen genom att använda nervgas mot egna medborgare, som bryter mot Helsingforsavtalet genom att starta krig mot Ukraina, och som nyligen blivit fällt i Europadomstolen för brott mot den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter under kriget mot Georgien, vem litar på att Ryssland avvecklar kärnvapen utan kontroll – ingen.
Det är värt att komma ihåg att 1932 slöt Finland och Sovjetunionen ett avtal där länderna lovade att respektera gränserna och inte angripa varandra, vi vet att Sovjetunionen trots avtalet angrep Finland. Avtalet om kärnvapenförbud, utarbetat av idealister, är lika oanvändbart som 1932 års icke angreppsavtal mellan Finland och Sovjetunionen.
Observant