En betongsosse är en socialdemokrat som anser att fysisk utbyggnad och tillväxt är mycket viktigare än bevarande av kultur- och naturvärden. För betongsossen sätts arbetstillfällen alltid först – även när det handlar om luftslott. Jag minns en typisk betongsosse som i en debatt om skog sa ”Tacka vet jag Domänverket. De avverkar och håller industrin i gång”.
Detta var på 1990-talet. Därefter har betongsossarna hållit låg profil, men de har inte försvunnit, och sedan Miljöpartiet lämnade regeringen har de gjort comeback på allvar. Samtidigt har betongsossen fått ett delvis nytt ansikte, eller ska vi säga att den numera har två?
Näringsminister Karl-Petter Thorwaldssons framtoning kan sägas vara den typiska och traditionella för betongsossen. Sedan han slapp förhandla med Miljöpartiet inom regeringen har miljöfrågorna försvunnit från näringsdepartementet: ”Nu vill ingen ta i de frågorna längre. De släpptes helt”, säger en tjänsteman på regeringskansliet till Dagens Nyheter.
Det nya ansiktet som betongsossen fått är Annika Strandhälls. Sedan hon blev miljöminister ser miljöfrågorna ut att ha försvunnit även från den delen av regeringen. I stället för att ta tag i de stora problem som finns när det gäller vår miljö, har hon meddelat att den svenska lagstiftningen om artskydd ska utredas med målet att den ska försvagas.
Anledningen är ett utspel från Skogsstyrelsen om att skogsägare inte längre får nudda minsta fjäder på en bofink. Utspelet följdes av en samordnad aktion i massmedia där Skogsstyrelsen och företrädare från skogsindustrin inom några få timmar levererade sju olika utspel med likartat innehåll (DN 21/3).
Nog borde varningsklockor ha ringt hos miljöministern, men hon svalde betet med hull och hår. Detta trots att experter på miljörätt kunde visa att Skogsstyrelsen tolkat ett antal domar fel. Ingen skogsägare måste ta hänsyn till varje bofink. Domarna handlar i stället om att skogsbruket måste bevara ekologisk funktionalitet i skogen.
Anders Wirdheim
medlem i Miljöpartiet De Gröna