Replik. Apropå ledaren "Alliansens vägval är ett SD-samarbete", 8/10.
Mattias Karlsson försöker resonera in sin åsikt i den den politiska eftervalsprocessen under devisen “en spade är en spade”. Det är en intressant utgångspunkt för en ledarskribent som mer än någon annan pressar in sina perspektiv i printen.
Uttrycket är en mildare variant av Peter Hultqvists “en gris är en gris” det vill säga sverigedemokrater är nazister bakom slöjan (obs, min tolkning).
Mattias Karlssons syfte är att ifrågasätta “Alliansens vägval” eftersom det öppnar dörren för SD. I synnerhet ifrågasätter han Centerpartiets och Liberalernas ställningstagande som han menar leder till “samarbete” med, och en öppning för, SD:s inhumana och reaktionära grispolitik (obs, mina ord).
Begreppen “uppgörelse” och “samtal” är det samma som “samarbete”, enligt Mattias Karlssons logik. En spade är alltså inte alltid en spade. En spade kan också vara en grop. Det visar vilken makt vi äger i orden. ”Tungan har makt över liv och död”, läser vi i Ordspråksboken 18:21. Vi har ett ansvar för våra ord (och våra olika spadar), hur vi använder dem.
Man skulle till exempel kunna tolka Mattias Karlssons val av idiomatiska och metaforiska uttryck som en antidemokratisk yttring. Å ena sidan riktad mot en viss grupps rätt att göra sin röst hörd och rätt att delta i demokratiska processer och, å andra sidan, misskreditera en annan grupps “vägval”. (Vilken människosyn döljer sig bakom den slöjan?)
I ett liberalt samhälle hyllar vi principen om alla människors lika värde och slår vakt om demokratin och individens rättigheter. Där inkluderas naturligtvis även sverigedemokrater och deras väljare. För att citera vad Voltaire felaktigt brukar tillskrivas: “Jag tycker inte om din åsikt men kan dö för din rätt att uttrycka den.
Att en avhumanisering av samhället och inskränkning av vad som är “den goda smaken”, blir konsekvensen av “Alliansens vägval” stämmer lika illa som hans metaforer. Och jag kan försäkra att vi liberaler, som alltid, kommer att agera grindvakt mot antidemokratisk grispolitik.
Kenneth Mellåker (L)
Svar direkt:
Alliansen och dess fyra partier äger makten över sitt eget agerande. Vill partierna släppa fram Sverigedemokraterna på ledande positioner i de politiska nämnderna är de välkomna att göra det. Men då får man också ta konsekvenserna av sitt handlande.
Om till exempel Liberalerna väljer att stötta SD för att därigenom säkerställa att L själva får viktiga poster är det deras eget val. Men stödet från SD stannar inte där, Alliansen måste aktivt ha partiets stöd för att bland annat få igenom sina budgetar.
När man har gått så långt i ett samarbete blir det därför konstigt att tala om att man ska agera ”grindvakt”. Att från början agera grindvakt och inte släppa in SD i ett samarbete är betydligt enklare än den väg som L nu väljer.
Jag har svårt att se någon annan anledning till Alliansens vägval annat än att det är makten man vill åt. Kosta vad det kosta vill.
Mattias Karlsson
politisk redaktör