Och kungen våran var tjusig och frugan hans hade nog hjälpt honom med flugan, som satt perfekt.
Men! Varför i Herrans namn måste man spela så vedervärdiga musikstycken? Den kvinnliga dirigenten viftade så att draperingen höll på att släppa på henne. Och en inhyrd sopran tjöt som brukligt med sina tjusigt (?) höga C:n stöttade av de tydligen för sopraner nödvändiga och för åhörarna störande vibraton.
Skulle inte nån Evert Taubare eller annat typiskt svenskt vara mer melodiskt och njutbart för en föreställning i svensk anda?
Sture Tingwall