Vi är så många som är beroende av tågen för att få vardagen att gå ihop, men systemet är så otroligt opålitligt att det snart känns som en chansning varje gång man kliver ombord, menar skribenten.
Vi är så många som är beroende av tågen för att få vardagen att gå ihop, men systemet är så otroligt opålitligt att det snart känns som en chansning varje gång man kliver ombord, menar skribenten. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Hur länge ska vi tåla tågkaoset?

Vi är så många som är beroende av tågen för att få vardagen att gå ihop, men systemet är så otroligt opålitligt att det snart känns som en chansning varje gång man kliver ombord.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren.

ANNONS
|

Jag har under fyra års tid pendlat mellan Halmstad och Göteborg för att studera, samt mellan Halmstad och Varberg för att arbeta. Trots att jag tänker på både klimatet och plånboken, och betalar skatt som alla andra, möts jag dagligen av samma problem: Växelfel, personalbrist, signalfel eller trasiga tåg som blockerar spåren. Listan kan göras lång. Dessutom, hur kan det vara möjligt att järnvägen i Varberg kollapsar och bildar slukhål under ombyggnation? Eller att det regnar in i tågen så att vatten bokstavligen skvalpar på hatthyllan och ner på passagerarna?

Det är lätt att fråga sig om någon överhuvudtaget tar ansvar för dessa ständiga problem. Är det så att politikerna är medvetna om hur illa det är? Det är helt ofattbart att det bara tycks bli värre. Vi är så många som är beroende av tågen för att få vardagen att gå ihop, men systemet är så otroligt opålitligt att det snart känns som en chansning varje gång man kliver ombord.

ANNONS

Sommartid är en ren katastrof. Tågen är överfulla, människor tvingas stå i timmar och det finns inte ens sittplatser för äldre och gravida. Jag hörde nyligen några turister säga att "det här är som att åka tåg i Indien, 35 grader varmt härinne, proppfullt med människor som står och man har ingen aning om man kommer fram i tid eller inte". Är detta verkligen den standard vi ska acceptera i Sverige, ett av världens mest utvecklade länder?

Vi talar ofta om att vi måste ställa om till hållbara transporter för att minska vår klimatpåverkan. Men hur ska vi kunna lita på kollektivtrafiken när den inte ens klarar av det grundläggande? Hur ska vi kunna förvänta oss att fler väljer tåget framför bilen när det känns som ett lotteri varje gång man pendlar? Det finns ingen som helst rimlighet i hur mycket av min egna fritid jag har fått spendera på att sitta fast på grund av att tågen inte går och samtidigt betala nästan 2 500 kronor för ett månadskort mellan Halmstad och Göteborg. Det är tyvärr en verklighet som många får stå ut med.

Jag känner en enorm frustration och maktlöshet. Hur länge ska vi behöva stå ut med detta? Det är dags för våra politiker och ansvariga att ta sitt ansvar och satsa på en pålitlig och fungerande kollektivtrafik. För allas vår skull – och för miljöns.

ANNONS

Alexandra Paulina Kara

ANNONS