Aldrig förr har en så liten andel av svenska folket jagat, men aldrig förr har jägarna haft lika stort inflytande på riksdag och regering som i dag. Statsministern, vice statsministern och landsbygdsministern är alla jägare, bara för att nämna några. I landet löser cirka 2,8 procent av folket jaktkort, i riksdagen är andelen jägare betydligt större.
Är detta något att orda om? Vi har ju föreningsfrihet här i landet, och alla är fria att ägna sig åt sin hobby. Men jakten är mycket mer än så. Många av besluten kring jakten ligger under näringsdepartementet eftersom jakten inte enbart är en hobby utan även en betydande näring på många håll.
Just därför borde riksdagsledamöter och ministrar ligga lågt med sitt jaktintresse, men så är det inte alls. Sedan länge har det funnits en särskild jaktklubb i riksdagen, och landsbygdsministern Peter Kullgren agerar ofta för att gynna jakten.
Ett exempel är beslutet att utreda om det ska bildas en särskild viltmyndighet. Detta är något som Svenska Jägareförbundet krävt länge. Man har inte stuckit under stol med att natur- och faunavård inte ska väga tungt. Det är jakten och jaktintressena som ska prioriteras. En modern, ekosystembaserad, viltförvaltning blir knappast rättesnöret.
Ett annat exempel är frågan om bly i jaktammunition. Här har Peter Kullgren arbetat hårt för att stoppa förbud mot blyammunition. Det är mycket svårt att förstå vad det är som ger landets jägare rätt att sprida detta gift i naturen. Det finns i dag fullgoda alternativ, men dessa kräver ofta att jägarna skaffar nya, modernare vapen. Det är nog i första hand denna kostnad som ligger bakom att jägarna vill få fortsätta sprida det mycket potenta giftet bly.
Ett tredje exempel är att Peter Kullgren driver på för att minska den svenska vargstammen till långt under den nivå som forskarna anser behövs.
Jägarnas inflytande på svensk politik är unikt. I andra sammanhang kallas detta korruption.
Anders Wirdheim, ideell naturvårdare