Skillnaden mellan befintlighet och riktning torde höra till något av det mest självklara i vårt språk, inget man behöver lära sig. Hur har det kunnat bli så att någon börjat med detta idiotiska påhitt och många följt efter? Tycker de att det låter tufft, eller?
Ska vi behöva finna oss i att dessa ungdomar ändrar på vårt språk så att det blir helt felaktigt? Många hade sett fram emot Svt:s storsatsning ”Vår tid är nu” , men redan i första avsnittets andra scen blir allt förstört då en ung man i fredsyran på Kungsgatan vräker ur sig ”Vi måste fortsätta i kväll. Vart då? Vart ses vi?”. Dessutom säger Alba August i Unga Astrid ”Vart skulle ni helst vilja bo, i Sodom eller Gomorra?”
Till råga på allt är det en Amanda som i DN:s språkfrågespalt den 5/5 frågar: ”Heter det vart är nyckeln? eller Var är nyckeln?”. En fråga om något så självklart borde verkligen inte förekomma i en seriös tidning, men svaret börjar: ”Vi rekommenderar Var är nyckeln?” ”Rekommenderar”, som om något annat vore möjligt. Det är befängt.
Detta med att vissa ungdomar säger ”vart” har gått mig på nerverna ett antal år, nu får de verkligen sluta upp med denna idiotiska idé.
Henrik Scheutz