Jag hörde ett inslag i P4 Halland, där rektorer på två högstadieskolor berättade om det ökade våldet, hoten och om den gängkriminalitet som brer ut sig på deras skolor och jag blev helt förtvivlad. Själv arbetar jag på en mellanstadieskola och även om våldet och hoten inte är lika utbrett på vår skola så upplever vi som arbetar på skolan att det även hos oss blir värre och råare hela tiden. Barn och unga upplevs som osäkra, vilsna och lättpåverkade, de saknar trygghet, en trygghet som många av dem bara hittade i skolan men som mer och mer försvinner även där. Gängkriminaliteten ökar och dessa barn löper en allt större risk att rekryteras in i gängen.
Skolan är numer en plats som är hårt drabbad av besparingar, både lärare och resurspersonal har blivit övertaliga och fått sluta samtidigt som barn och elever som skriker efter uppmärksamhet blir allt fler. Vi inom skolan har en skollag att förhålla oss till, en skollag som bland annat säger att eleverna har rätt att få det stöd de behöver i skolan vilket är omöjligt att ge dem i dag även om vi kämpar och försöker trolla med knäna så gott vi kan och lite till.
”Nu står lärarna inför nedskärningar på samma nivå som under 1990-talets finanskris, enligt Sveriges Lärares rapport.
– Det är inget mindre än katastrofalt för det svenska skolväsendet. Att förskolor och skolor tvingas spara är inget nytt, men nu står vi inför såväl varsel som rena uppsägningar. På sikt drabbas inte bara barnen, eleverna och lärarna, utan hela samhället eftersom kvaliteten sjunker och fler elever riskerar att slås ut, säger Anna Olskog, ordförande för Sveriges Lärare.” (www.vilarare.se 240904)
Om det är någonstans barn och unga måste få känna trygghet så är det i skolan! Alla politiker, både på kommunal- och riksnivå, pratar om hur viktig skolan är för dagens unga men det är ändå på skolan det ska sparas! Hur tänker ni? Hur ska det gå för dessa barn som skriker efter trygghet och tydlig vägledning när inte ens skolan kan leverera? Hur länge tror ni skolans personal ska orka?
Fortsätter ni på den inslagna vägen med besparingar och uppsagda/förflyttade resurser som så väl behövs i våra skolklasser är jag tyvärr övertygad om att ingen kommer att vilja jobba i skolans värld i framtiden, ett arbete som annars är så berikande och som egentligen är världens bästa och viktigaste jobb! Tänk om innan det är alldeles för sent!
Från en som fortfarande älskar sitt jobb