Slutreplik. Apropå insändaren ”Den upptrappade hatretoriken oroar”, 27/1.
Delar oron angående hatretoriken på nätet oavsett vem som står för den eller drabbas. Riksdagspolitiker och ministrar (tidigare och nuvarande) har stort ansvar som förebilder. Inte trovärdigt om man exempelvis ena stunden säger sig vilja minska näthatet och nästa stund sprider tillrättalagd information enbart med syfte att misskreditera andra partier. Gäller under debatter, intervjuer och presskonferenser, men framför allt i sociala medier där det sällan framgår om man uttrycker sig som politiker eller privatperson.
Riksdagspartier både till vänster och höger har historiskt sett agerat och haft inriktning och avsnitt i sina partiprogram som vore helt oacceptabla idag. I nuläget finns det aktivister inom miljörörelsen som förespråkar och tillämpar civil olydnad och förstörelse. Andra vurmar för kommunistiska idéer, säger sig vilja revoltera med väpnat våld om så krävs. Myndigheter som bevakar utvecklingen bedömer dock inget riksdagsparti utgöra hot mot demokratin.
Den kommunistiska diktaturen i öster var ett verkligt och ständigt hot under kalla krigets dagar och är återigen synnerligen aktuellt. Den religiösa extremismen tar varje tillfälle i akt att agera mot alla som inte delar deras uppfattning, och sprider numera också allvarlig desinformation i världen om svenska myndigheter. Hoten kommer kräva nationell samling över alla partigränser. Förhoppningsvis kommer allt fler också inse vad som utgör de verkligt stora hoten för Sverige, både i nutid och framtid.
Ska fundera på uppmaningen ”bör välja annan etikett i fortsättningen” och vilken koppling det har till att verka i anonymitet! Tror saklighet och hyfsat tonläge är viktigare än att insändare undertecknas med namn.
Fortfarande realist