”Konstigt.” Det var så långt liberalernas partiledare Johan Pehrson kunde sträcka sig i sin kommentar till Richard Jomshofs konspiratoriska uttalande om att det pågår ett folkutbyte.
”Svenskarna är på väg att bli en minoritet i sitt eget land. Det pågår en islamisering. Det är inga konspirationsteorier utan fakta”, twittrar Jomshof den 28 mars. Dagen innan avslöjades att SD-ideologen Mattias Karlsson medverkat i ett manifest som hävdar att en sammansvärjd ”elit” vill ersätta svensk kultur med radikal islam.
Liknande konspirationsteorier är inget nytt. ”Sion vises protokoll” var ett falsarium som framställdes i tsarens Ryssland och som hävdade att det förelåg en judisk sammansvärjning i syfte att ta över världen. Konspirationen utnyttjades av nazisterna i 30-talets Tyskland. Idén om ”folkutbytet” lanserades i boken ”Det stora utbytet”, av Renaud Camus från 2012.
Flera av de senaste årens rasistiska terrordåd har utförts med hänvisning till just ett påstått ”folkutbyte” som måste stoppas. Bland annat masskjutningen i Buffalo 2022 där tio människor dog, och Brenton Tarrants attack i Christchurch. Idén om ”folkutbyte” handlar självfallet inte om ”fakta” eller procentsatser. Det handlar om ”Blut und Boden”, folket och jorden. Ett särskilt folk anses ha rätt till en viss plats.
Efter att det blivit närmast legitimt för SD att sprida falsarier om att det ”inte finns vetenskapligt stöd för att det pågår en klimatkris”, vrider partiet åt skruven ett varv till. Att Johan Pehrson nöjer sig med konstaterandet ”konstigt”, kan bero på att Tidöavtalet kräver att slottspartiernas företrädare ska tala gott om varandra. Han minns kanske Björn Söders reprimand: ”Pehrson bör tänka på vad han säger om han vill sitta kvar i regeringen”. Liberalerna som tidigare varit väl förankrade i upplysningens idéer, har nu sjunkit så djupt att man inte vågar höja rösten ens när det handlar om ondsinta konspirationsteorier.
Göran Lund