Replik. Apropå debattartikeln ”Håll Bryssel borta från den svenska skogen”, 3/6.
”Sverigedemokraterna är det enda partiet som står upp för den svenska skogens framtid”, skriver några SD-politiker i en debattartikel som producerats centralt men publicerats i många svenska tidningar, bland annat Hallandsposten.
Påståendet är falskt. Sverigedemokraterna ställer sig i stället bakom det som är det största hotet mot den riktiga svenska skogen: kalhyggesbruket och granplantagerna. Debattartikeln går skogsindustrins ärenden och värnar inte på något sätt den svenska skogen. Denna skog är nämligen inte bara jämngamla granar i snörräta rader eller stora kalhyggen. Den svenska skogen är också hem för mängder av djur och växter som Sverige förbundit sig att skydda. Den typen av skog blir allt ovanligare i dag.
Det är också viktigt att påpeka att minst 80 procent av svensk skogsråvara används till kortlivade produkter, till exempel toalettpapper. Dagens svenska skogsbruk är därmed en ganska betydande källa till klimatstörande utsläpp. Skogsindustrin driver också på för att tillåta avverkningar i allt lägre åldrar på träden. En 70-årig gran duger inte särskilt bra till byggnadsvirke. I dessa sammanhang har SD svalt skogsindustrins friserade verklighet med hull och hår.
Man kan också ifrågasätta hur många arbetstillfällen som det moderna skogsbruket ger lokalt och vilken betydelse det har för lokalsamhällets ekonomi. Visst tjänar skogsägaren på en avverkning, men den genererar inte många jobb i den aktuella bygden. I stället tas den mesta arbetskraften in utifrån. Vidareförädlingen sker också i regel långt från avverkningsplatsen. Samtidigt ödeläggs möjligheterna till turism i genuin svensk skog, och skogens djur- och växtliv utarmas.
Anders Wirdheim
Ideell naturvårdare