Läste en artikel om att arbetslösheten ökar i Halland, trots över 1 500 lediga jobb och att utbildningar vore lösningen på detta. Men det är inte helt säkert att det är så. Jag tror att den ökade arbetslösheten även kan bero på rädsla hos företagare och organisationer att anställa personer som exempelvis är autistiska eller har någon form av psykisk ohälsa.
I våras blev jag varslad från det enda fasta arbete jag har haft i 10 års tid. Jag är relativt ung, högutbildad (fil mag) och har breda och djupa kunskaper inom mitt område. Jag har sökt över femtio jobb, men blir aldrig erbjuden någon tjänst. Jag misstänker starkt att det har med min NPF (Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) att göra. De som anställer ser bara problem och kostnader med anpassningar och frånvaro på grund av vårdmöten.
Sannolikt finns det även en ovilja att anställa någon som inte är en extrovert, supersocial primat som älskar mingel, småprat, folk, ljud och kan arbeta varierande timmar alla dagar i veckan utan att gå sönder av stress och intryck.
Varför inte se det som fungerar i stället? Exempelvis kompetens och kunskaper som ofta är omfångsrika.
Att man har jobbat tidigare och skött det jobbet utan anmärkningar. Att man tar sitt ansvar och tar del av en vårdplan för att fungera optimalt på jobbet. Att man, till skillnad från "normisar", faktiskt fokuserar på sitt arbete den tiden man är där. Man gör det som ska göras, håller tider och avtal och sköter sitt.
Ni som anställer folk, våga ge människor chansen och lägg eventuella fördomar åt sidan. Gör som min dåvarande chef och våga testa att anställa människor som är annorlunda, som har en NPF-diagnos, som är introverta, osociala och känsliga. Vi kanske inte kan jobba heltid alla gånger, men vi kan och vill jobba, dock måste någon våga ge oss chansen också.
Vuxen med NPF