Vård, skola och omsorg har varit en ledstjärna för alla i många år. Det har nästan varit som ett mantra för partierna. Det har också varit en bra prioritering anpassad till folkets vilja och behov.
Men tiderna har förändrats med ett krigshot större än vad någon hade kunnat befara, med en brottslighet värre än vad vi någonsin upplevt, en massinvandring som fullständigt dränerar den svenska ekonomin. Lägg därtill behovet av omfattande åtgärder inom miljöområdet. Men tänk om den ryska dubbelörnen vajar över Riksdagshuset och Kungliga slottet. Då är vård, skola och omsorg nästan betydelselösa.
De kraftsamlingar på åtgärder och ekonomiska prioriteringar som görs inom försvaret och Nato-medlemskapet, mot brottsligheten och mot invandringen kräver så stora engagemang att det för närvarande inte finns pengar nog för att bibehålla sådana satsningar på vård, skola och omsorg som vi alla önskar. Det finns inte ekonomiska resurser till allt som vill göras. Inte i något parti.
Skatterna i Sverige är bland de högsta i världen. Inte heller där finns det möjligheter till större uttag.
Efter att ha röstat i varje val sedan 1960-talet har jag aldrig upplevt en sådan handlingskraftig och modig regering samt passande regeringsprogram som kan göra alla de rätta åtgärderna först.
Vitryggen