Slutreplik på insändare i HP ”Vi har allt i Halmstad – utnyttja det!” och ”Vad sägs om lite snällhet, respekt och omtanke för Halmstads bästa?”
Där fick jag så jag teg! Nästan. Jag får göra en Pudel!
Jag ber uppriktigt om ursäkt om folk känner sig förolämpade och sårade över mina ordval. Lasse Svensson har rätt i att jag gick för långt och nu har jag offentligt och uppriktigt bett om ursäkt. Förlåt!
Mitt syfte var naturligtvis inte att såra någon, det var att väcka en debatt, och det har jag gjort. Det var också att ge dem som behöver, en spark i baken, (för det finns sådana), och det har jag också gjort. Min insändare var en provokation, men jag bar mig klumpigt åt, så låt mig förtydliga, för jag hoppas att fokuset på mina ordval i min insändare inte förtar innebörden av att Halmstad är eftersatt och långt ifrån uppnår den potential staden faktiskt har.
Politikerna har varit, och jag skall väga mina ord, återhållsamma och avvaktande till den grad att Halmstad, om vi inte gått bakåt eller stått still i 40 år, så åtminstone blivit rejält omsprungna och akterseglade av alla andra orter längst hela västkusten. Det är ett faktum!
Det fattas för få beslut, för långsamt och de är för små och för svaga. Visionerna är för få och för små.
Medborgarnas engagemang, det som skall elda på politikerna, måste ha varit för litet och för svagt och de riktigt rika entreprenörerna, de som skall finansiera, har lyst med sin frånvaro och ovilja att delta. Alla är delskyldiga.
När alla länkar i kedjan är svaga vågar ingen hänga sig i den. Alla tittar på och säger det får någon annan göra, det är ingen idé. Vi får ändå nej, det kommer aldrig att gå, vi kommer aldrig att få finansiering.
Det går inte! Så får det inte se ut! Alla måste vara med och vilja få till förändring och förbättring. Idéerna måste fram, politikerna måste säga ja (självklart inte till allt) och industrialisterna, de gamla riktigt rika, de som på ålderns höst sitter på miljarder (och det finns faktiskt ett antal sådana i Halmstad) de har ett ansvar att ge tillbaka till samhället. Ett ansvar som är större än det skattetryck de utsätts för. De måste vara med och betala där kommunens pengar inte räcker. Så gör miljardärerna i alla andra städer.
En butik och ett lokalt företag, verkar i konkurrens, precis som större nationella och internationella företag i alla branscher och precis som städer och kommuner och till sist länder gör. Alla konkurrerar om allt med alla. Allting hör ihop.
Vill vi ha bättre kvalitet och utbud (av allt) i vår stad, måste vi vara den bästa staden. Alla delar av vår stad måste vilja vara bäst på sitt och vi måste alla förstå att vi hör ihop och att vi måste hjälpa varandra. Det är inte sossar mot moderater, väster mot öster, östra stranden mot Tylösand, det är Halmstad mot alla andra städer. Vi vill vara bäst. På alla punkter.
Halmstad har dragit växelvis och ansatserna har inte hållit ihop och vad jag försöker säga är att vi alla har varit för dåliga och brustit i vårt ansvarstagande. Det har hänt, och det händer för lite och det lilla som händer tar för lång tid.
Jag flyttade här ifrån 1983 och är bara här 2 -3 månader om året och jag chockas varje år över hur Halmstad ”sjunker”. Jag sitter på avstånd och tittar på och förundras över att ingen ser det. Kanske är det så att jag därför sitter i helikoptern och har en överblick, kanske är det som grodan i kokande vatten (googla) att man inte ser det när man är mitt i det.
Men Halmstad kan bättre! Idéerna måste komma fram! Politikerna måste agera och se möjligheter över de politiska gränserna och säga ja, liksom medborgarna och kapitalisterna måste öppna plånböckerna. Förändring är bra. Hallandsposten kan mycket väl vara katalysatorn i detta! Det måste öppnas forum för diskussioner. Det måste till förändring nu!
Johan Staël von Holstein