Taloqan, huvudstad i provinsen Takhar i nordöstra Afghanistan, föll i söndags. Talibanernas framfart i landet under sommaren har knappast gått någon förbi. Många lägger skulden på Biden-administrationens beslut om militärt uttåg. Det finns visst fog för den åsikten, men det är samtidigt en förenklad bild.
Att hävda att det enda sättet att hindra talibanernas framfart är att västvärlden går in än starkare med än mer militär är ett modernt exempel på Einsteins definition av galenskap: att göra samma sak gång på gång och förvänta sig olika resultat. Afghanistan har länge haft mer närvarande militär än någon annan plats på jorden. Om det varit lösningen hade konflikten redan varit över.
Sedan 2001 har USA:s roll i kriget i Afghanistan haft två huvudsakliga syften: dels att bekämpa talibanerna med militära medel, dels att bygga upp förtroendet för regimen. Det talas mycket om i vilken utsträckning de lyckats med det första, men är relativt tyst om hur spektakulärt de misslyckas med det senare.
Få skulle hävda att den amerikanska militären är inkompetent. Än färre skulle hävda att talibanerna är en extremt välorganiserad militär styrka. Det är världens främsta militärmakt med världens största budget som slåss mot outbildade rebeller med hemmagjorda bomber.
Anledningen till att talibanerna lyckas erövra stora delar av landet är inte brist på militärt motstånd, utan att statsmakten de slåss mot varken upplevs som legitim eller är välfungerande. Under sommaren har regeringen bedrivit ett propagandakrig och försökt ge en bild av kompetens och tryggt ledarskap – samtidigt som provins efter provins faller i fiendens händer.
”It's the economy, stupid”, lyder de välkända orden från Bill Clintons valkampanj på 1990-talet. Applicerat på situationen i Afghanistan bör frasen lyda: ”It's the heroin, stupid”. Afghanistans främsta exportkälla är inget annat än opium, och det är inte legala opiater till läkemedelsindustrin vi talar om. Hela världens herointillgång kan spåras tillbaka hit, och det är så den korrupta regimen – och även talibanerna – fyller sina plånböcker.
Afghanistan har varit utan en fungerande statsmakt så länge att hela grundsystemet saknas.
Om landet någonsin ska kunna bli mer än en krigszon behövs betydligt mer än militär närvaro. Det var inte bra av USA att dra sig ur från en dag till en annan, men att bara skicka tillbaka deras soldater är inte heller en lösning.
Utöver att stanna längre hade USA och dess allierade behövt bli bättre på att agera vaktstyrka för demokratibygget. Så lyder en del av analysen två svenska veteraner gör (DN 8/8). Utan ett reellt demokratibygge, som bland annat fokuserar på att ge statskassan andra inkomster än illegal droghandel, gör militär styrka inget annat än att sätta tjugoåriga plåster på femtioåriga sår.
Om konflikten ska ta slut behöver fokus ligga på att skapa en stat som har folkets förtroende och inte bygger så mycket på hjälp utifrån att den står och faller med andra länders närvaro. Det skulle skrämma talibanerna mer än att återgå till samma strategi som har misslyckats de senaste tjugo åren.
