Snipp snapp snut, så var denna saga slut. Den började, som så ofta, på slottet. Närmare bestämt på Tessinska palatset. Mitt i den stockholmska smeten. Anna Kinberg Batra, tidigare partiledare för Moderaterna, utnämndes till landshövding för Stockholms län. Knivhugg i ryggen från partikamraterna satte stopp för partiledarskapet. Nu var det dags för botgöring. Som hövding skulle hon få hålla hov på skattebetalarnas bekostnad.
Dock gick det för långt. Justitieombudsmannen kom fram till att Batra agerat med “nonchalans och bristfällig respekt”. Det rör sig om tre tjänster som tillsattes på ett minst sagt otillbörligt sätt. Polare till politikern fick jobbet utan att andra fick chans att söka. Så hon fick sparken. Gott så. Men frågan är om det svenska folket borde nöja sig där. Smaka på ordet. Hövding över ett land. Vad gör de egentligen?
Historiskt sett representerade landshövdingen kronan i länet. Det är därför de oftast bor på ett slott, ibland med pompa och ståt. Per Bill, tidigare landshövdingen i Gävle tillika riksdagsledamot för Moderaterna, ska ha handlat alkohol för hela 50 000 kronor under 2016.
I dag ska de leda länsstyrelsen, statens förlängda arm ute i landet. På pappret. I praktiken sköts merparten av ledningsarbetet i länsstyrelsen av ett länsråd eller länsöverdirektör. Landshövdingen klippte band när den nya skolan invigdes, länsrådet var med och såg till att den kunde byggas.
Sen ska landshövdingen representera staten. Det är här som ceremonierna kommer in. Till exempel att klippa band. Eller att bo på ett slott. Men om en ceremoni ska fungera behöver allmänheten hysa en viss respekt för ritualen. Samma gäller för landshövdingen. Bryr sig folk om vem som är landshövding? Tveksamt. Detsamma gäller inte för andra ceremoniella roller, till exempel kungen. Likväl är det ett ärftligt ämbete som borde avskaffas. Poängen är att om landshövdingen kom på besök när en skola invigs skulle inte så många bry sig. Men detsamma gäller inte om kungen kom förbi.
Pratar man med politiker framgår det även rätt snabbt att landshövdingar gör lite som de vill. Ibland nästan ingenting. Ibland rätt så mycket, till exempel att nätverka för att främja lokalt företagande. Som Törnrosa sa – vad är väl en kväll på slottet? Dessutom används ämbetet ofta som en pension för avdankade politiker. Tidigare ministrar blir belönade för en lång och trogen tjänst. Eller – som i Batras fall – får en gottgörelse för gammalt gruff. Det är inte gratis. Det är staten och förlängningen skattebetalarna som betalar landshövdingarnas löner, boende, resor och representationer. Kalaset kostar 35 miljoner kronor om året. Pengar som kunde ha gått till annat.
Om Sverige ska syssla med sånt så behöver det ordnas upp. Kristersson borde ta över den tidigare regeringens arbete för att slå samman län och skapa en effektivare verksamhet. Därtill bör en anställningsprocess med kvalitetskrav införas. Att regeringen kan utnämna vem som helst – läs polare inom politiken – till hövding är att be om skandaler.
Regeringen måste reformera systemet. Även denna saga behöver få sitt slut.
Fotnot:
Theodor Coppen kommer under oktober och november att medverka på Hallandspostens ledarsida som trainee. Han är bördig från Göteborg och studerar juridik vid Lunds universitet. Under hösten går Coppen på Liberala Nyhetsbyråns skribentskola och har under september praktiserat på dess redaktion i Stockholm. Nu är det dags för ledarredaktionen att hälsa Theodor Coppen stort välkommen till Hallandspostens ledarsida.
