Fram till valdagen den 11 september 2022 var de borgerliga tydliga i sina vallöften. Amorteringskraven skulle bort, eller i alla fall pausas i en tid då svenska hushåll fick det allt tuffare ekonomiskt. Så snart den nya regeringen var på plats blev det dock knäpptyst. När finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) till slut började svara på frågor om vad som egentligen hände, hette det att “det ligger inte i korten just nu” att pausa återbetalningskraven och att “det är alltid lättare att vara exakt när man har facit i hand” (SVT 20/4-23).
Vilket facit Wykman och hans kollegor fått efter valdagen som de inte hade några dagar innan är samtidigt svårt att förstå. För att slippa svara på kritiska frågor valde regeringen att begrava hanteringen av amorteringskraven i en utredning. Denna ska den 4 november i år lämna sina förslag. Men redan nu har delar av vad utredarna kommit fram till nått offentligheten. Deras rekommendationer är knappast någon överraskning, i alla fall för alla andra än Niklas Wykman.
I en intervju i Svenska Dagbladet (20/9) uppger John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, som tillsammans med Peter Englund, professor i finansiell ekonomi, samt Martin Andersson, tidigare generaldirektör för Finansinspektionen, analyserat vilka förändringar som bör komma till stånd, att han i början av november kommer att föreslå att amorteringskraven sänks.
En sänkning eller ett avskaffande av amorteringskravet skulle ge lättnader för många hushåll som just nu kämpar med höga räntor. Dagens regelverk har också inneburit en minskad efterfrågan på bostäder och att trösklarna för den som vill köpa hus eller lägenhet höjts rejält. För att kunna köpa en relativt liten lägenhet eller ett hus för 2–3 miljoner behöver man i dagsläget en lön som ligger långt över vad de flesta människor, särskilt de under 40 år, tjänar.
Att inte (som tidigare) kunna pausa eller minska amorteringarna vid tillfällen i livet då utgifterna stiger, till exempel då man får barn, skapar också problem för många yngre. Dessutom är det i de flesta fall också betydligt bättre för det enskilda hushållet att kunna sätta in motsvarande summa på ett sparkonto så att pengarna växer eller kan användas till att på olika sätt höja fastighetens värde, i stället för att amortera.
John Hassler säger i SvD-intervjun att: “Peter Englund och jag har ju varit väldigt tydliga i debatten tidigare om att vi menar att det är alltför hög belastning på framförallt de unga hushållen”. Han påpekar dessutom att det inte finns några beräkningar som visar att samhällsnyttan motsvarar de kostnader som uppstår och att det är ett väldigt överdrivet fokus på hushållens skulder när det gäller finansiell stabilitet.
Om regeringen och Finansinspektionen väljer att lyssna på utredarna när de slutgiltigt presenterar sina förslag återstår att se. Men faktum är att reglerna och kraven för den som vill låna pengar till en bostad i dag är hårda, även utan amorteringskrav.
Bankernas kontroller av allt ifrån inkomst till “att leva på-kalkyler” tar höjd för ränteökningar och det sker sällan att banken inte får igen sina pengar. Oron över överskuldsättning är därför överdriven. Därför vore det klokt om regeringen lyssnar. Att man ska hålla vad man lovat vet dessutom minsta unge.
