Det beslut om slöjförbud i kommunens skolor som innan jul fattades i skånska Skurup av en majoritet bestående av Sverigedemokraterna, Moderaterna och det lokala Skurupspartiet, har skapat omfattande protester och en het debatt över hela landet. Med rätta.
Med tanke på att det var SD som låg bakom den ursprungliga motionen är det inte orimligt att börja fundera över det egentliga syftet med förbudet. Det berör nämligen inte bara barn – för vilka det kan finnas goda skäl att införa ett slöjförbud som skydd mot religiöst och kulturellt förtryck – utan även lärare.
Förbudet är dessutom inte riktat mot bärande av religiösa symboler i verksamheter för barn generellt, utan just mot ett plagg som förknippas med islam.
I ett öppet, liberalt och inkluderande samhälle måste vuxna människor, så länge det inte stör arbetet eller kommunikationen med kollegor eller elever, få bära slöja – eller turban och andra liknande klädesplagg – i skolan och övriga samhället. Det är deras val och deras rätt.
Skurup kan inte heller som kommun sätta sig över den nationella lagstiftningen. Ur den synvinkeln kan man förstå protesterna och det stöd för religiösa muslimers rättigheter som visats den senaste tiden.
Samtidigt finns det andra faktorer som måste finnas med när man diskuterar slöjor, och som gång på gång tappas bort när frågan tas upp i traditionella medier. Men även de aktivister och demonstranter som talar om vikten av att stå upp för mänskliga rättigheter tenderar att bortse från dessa aspekter.
Det är att slöjan inte bara är ett tygstycke eller en oskyldig religiös symbol för stark tro. Slöja är också en av världens starkaste symboler för islamism och misogyni.
En av de första saker som sker i länder som radikaliseras och där kvinnors rättigheter och möjligheter att delta i det offentliga livet tas bort är att man inför krav på slöja. Vi ser också en liknande utveckling i många svenska utanförskapsområden där kvinnor knappt vågar visa sig ute utan att täcka sitt hår.
I dessa områden syns också allt färre kvinnor ute överhuvudtaget. Unga tjejer berättar om hur de trakasseras i skolan om de inte bär huvudduk och skolpersonal vittnar om normer som delar upp flickorna i dåliga och bra utifrån om de bär slöja eller inte.
Den här utvecklingen är inte ny. Den har pågått länge. Likaså vet vi att många människor flytt med sitt liv som insats från länder i Mellanöstern för att undkomma det förtryck som slöjan symboliserar. Att då förbehållslöst visa sitt stöd för slöjbärande på det sätt många nu gör är naivt och inte minst problematiskt.
Det bästa vore om politiken på nationell nivå satte ned foten i en kompromiss där man både tar hänsyn till vuxnas religionsfrihet och barns rätt till skydd från förtryck. Förbjud slöja på barn i låg- och mellanstadiet, och låt skolan vara en fristad för de som behöver det allra mest.
Slå samtidigt ned hårt på kommuner som försöker kringskära vuxnas rätt att utöva sin tro på det sätt de anser är rätt och som inte berör någon annan.
