Enligt kommunallagen är en förtroendevald den person som är ledamot eller ersättare i fullmäktige, nämnder eller fullmäktigeberedningar, samt revisorer. Detta är vad lagen säger. Ett annat sätt att se på det är att den som genom val har fått ett uppdrag att företräda andra är förtroendevald. Det är ett uppdrag som förpliktar, för ofta handlar det om att förvalta och fördela de gemensamma resurserna, det vill säga våra skattemedel.
Det säger sig självt att den som har detta ansvar inte får agera för egen vinnings skull. Men så är det inte alltid.
Under våren har Halmstads kommun genomfört en större granskning av arvodena till politikerna och nu kommit fram till att totalt 14 förtroendevalda är återbetalningsskyldiga och måste betala tillbaka totalt 205 000 kronor innan årsskiftet. Det handlar om ersättning för förlorad arbetsinkomst under den innevarande mandatperioden. Detta är mycket allvarligt. För om man vänder på en sten och hittar felaktiga utbetalningar där, vad kan då döljas under alla andra stenar? Den frågan hänger verkligen i luften – och drabbar tyvärr alla förtroendevalda politiker i Halmstad helt oavsett om man har gjort rätt för sig eller inte.
Det var kommunen självt som genom en mindre stickprovsgranskning tidigare i år upptäckte felaktiga utbetalningar för förlorad arbetsinkomst. Därefter har kommunen gjort en utökad granskning och där funnit totalt 24 politiker som kunde ha fuskat eller slarvat med sin ersättning. Efter en djupare granskning är den siffran nu nere på 14 förtroendevalda som måste betala tillbaka sammanlagt 205 000 kronor, enligt ett beslut av kommunstyrelsens personal- och ledningsutskotts presidium tidigare i veckan. Det ska dock tilläggas att kommunens system för rapportering inte alltid har varit helt enkel. Ändå är det uppenbart att det finns politiker som fått stora summor som de inte varit berättigade till
”Det är viktigt för oss att skattemedel hanteras korrekt. Oavsett om orsaken är slarv eller medvetet fusk blir man återbetalningsskyldig om man fått felaktiga utbetalningar”, säger Ella Kardemark (KD), ordförande i personal- och ledningsutskottet, i ett pressmeddelande från kommunen tidigare i veckan.
Varje felaktigt utbetalt arvode är givetvis ett för mycket. Där måste alla de utpekade politikerna verkligen rannsaka sig själva, och om de bör sitt kvar på sina politiska uppdrag. Ändå är det ett parti som sticker ut, och som har företrädare som tillsammans står för hälften av de 205 000 kronorna som felaktigt betalats ut. Det är Sverigedemokraterna.
För att sätta saker i perspektiv fick SD i förra kommunvalet knappt 15 procent av rösterna men står alltså för hälften av de felaktiga ersättningarna. Motsvarande siffror för det största partiet, Socialdemokraterna, är att man står för en fjärdedel av de felaktiga ersättningarna men i förra valet fick drygt 30 procent av rösterna. Sverigedemokraterna som parti sticker alltså ut rejält – på ett mycket negativt sätt. Därför kan med rätta verkligen säga att den här skandalen som omfattar 14 enskilda politiker även omfattar Sverigedemokraterna som parti. Ansvaret för att återupprätta förtroendet för partiet faller nu tungt på SD:s lokala ledning med kommunrådet Andreas Ahlqvist i spetsen.
Eftersom det här bara var en sorts granskning kan man anta att det kan finnas fler politiker som fått ut ersättningarna de inte har rätt till. Det är mycket illavarslande, och skadar allmänhetens förtroende till hela den politiska organisationen i Halmstads kommun. För egentligen ska det inte behövas granskningar. Utgångspunkten ska givetvis vara att alla förtroendevalda vill göra rätt för sig, och inte begär ut mer pengar än man ska ha.
Alla politiker som nu fastnat i den kommunala granskningen måste givetvis rannsaka sig själva, och ställa sig frågan: Kan jag med hedern i behåll behålla med mina kommunala uppdrag? Är svaret på den frågan nej måste man agera. Den som däremot svarar ja behöver förklara sig för sina väljare – och det grundligt. (Svar från många av de aktuella politikerna finns i HP:s rapportering.)
Att vara förtroendevald innebär att man företräder andra än bara sig själv, och är vald att agera efter sin ideologiska uppfattning. Det minsta man kan begära av dessa förtroendevalda är att följa sin inre moraliska kompass och inte utnyttjar sin position för egen vinnings skull.
Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, och allt kan raseras på ett ögonblick. Ett förtroende har man eller så har man det inte. Ett förtroende förtjänar man eller så förtjänar man det inte. Så glasklart är det.
