Den ryske soldaten i Ukraina är mycket sämre än vad många i omvärlden förväntade sig före 2022. Men en sak är han bra på: att gräva. Och det gör han mycket.
I den mjuka ukrainska jorden fungerar spade bra under en stor del av året. Annars finns förutom hackor särskilda grävmaskiner. Resultatet blir skyttegravar som uppstår snabbt och är mycket besvärliga att ta sig genom för ukrainarna.
Det finns gott om exempel på motsatsen, som hastigt eller slarvigt grävda ryska skyddsanordningar, framför allt i det fullskaliga krigets början. Men den bild jag får till mig vid mina samtal med ukrainska militärer är att den ryska armén är bra på detta. Det är generellt genomtänkt, välgrävt och svårforcerat.
En ukrainsk soldat beskrev hur de i veckor bombade en skogsdunge där ryska soldater satt, utan att få ut dem därifrån. När ryssarna till slut retirerade kom ukrainarna dit och upptäckte orsaken – tunnlar flera meter under mark som påminde om FNL:s konstruktioner i Vietnamkriget.
Under senhösten, då marken började bli hård, talade ett ukrainskt befäl i samtal med mig respektfullt om sina ryska motståndares grävprestationer – särskilt deras maskiner – på ett frontavsnitt där det var extra viktigt på grund av öppen terräng och väldigt lite växtlighet.
För ett par veckor sedan agerade jag tolk när en ukrainsk soldat beskrev för en utländsk frivilliginstruktör hur det såg ut i en rysk skyttegrav som han hade stormat. Ryssarnas lösningar var som tagna ur en lärobok som instruktören använt när han utbildat ukrainarna i hur skydd ska byggas.
När så den ryska armén får lång tid på sig att bygga försvar blir resultatet därefter. Förutom diverse grävanordningar handlar det om omfattande mineringar – en annan sak som ryssarna är bra på. Så är det främst på det södra frontavsnittet där Ukraina ser en möjlighet att kapa de ryska försörjningslinjerna mellan Krim och Donbas.
Av det bör vi dra slutsatser: Tidsutdräkt i leveranser av vapen och annan utrustning till ukrainarna har gett Ryssland tid för förberedelser. Till det kan läggas att Ukraina inte har det övertag som västarméer normalt föreställer sig vid offensiva operationer av det slag som de ukrainska styrkorna måste genomföra.
Ukraina saknar luftherravälde och dess flygvapen ser inte och kan inte skjuta lika långt som det ryska. Det innebär att det ukrainska flyget inte kan skydda sina markstyrkor lika effektivt och kan inte träffa rörliga mål långt bakom fiendens linjer.
Kan problemet avhjälpas? Ja. En del av lösningarna är mycket tidskrävande som just höjning av det ukrainska stridsflygets förmåga. Annat går fortare som överlämning av fler långräckviddiga vapensystem till Ukraina.
Sedan finns sådant som kan göras, och görs, omedelbart. Dit hör USA:s leveranser av klusterammunition, som ukrainarna bett om i ett år och som bland annat förbättrar Ukrainas förmåga att ta sig an ryska skyttegravar. Klustervapen är problematiska. Men den ukrainska armén använder denna ammunition i öppen terräng och på det egna landets territorium, vilket borde avföra det mesta av kritiken mot det amerikanska beslutet.
Det är viktigt att inte tappa bort målet. Utan ukrainsk seger finns ingen fred. Vår uppgift är att se till att den kommer snabbare.
