”Jag tänker att det bara är ännu ett symtom på ett samhälle i kollaps. Vi har bott här i tretton år och använt dricksvattnet till allt.”
De drabbande orden kommer från Halmstadbon Hanna Hallén, vars dricksvatten innehåller PFAS långt över de nya gränsvärden som alla kommuner har att rätta sig efter från 2026.
Enligt de tester som Hallandsposten har låtit göra på dricksvattnet hos tre Halmstadfamiljer är det familjen Hallén som bor nära Galgberget som har de högsta halterna av PFAS i sitt vatten, fyra gånger mer än de nya gränsvärdena för de farliga kemikalierna. Det är mycket illavarslande, och något som borde väcka kraftfulla åtgärder från framför allt den som levererar vattnet, Laholmsbuktens VA. Ytterst är det kommunen som är ansvarig för att alla Halmstadbor får ett dricksvatten av hög kvalitet – och som inte är en fara för människors hälsa.
Halmstad är en av de kommuner i landet som har de allra högsta halterna av PFAS i dricksvattnet. Men förutom att halterna är oroande höga på flera ställen i Halmstad finns det ytterligare en sak att vara riktigt upprörd över. Inom kommunen har man känt till den höga förekomsten av PFAS under väldigt många år, men utan att handla.
Här kan man verkligen tala om en PFAS-skandal och en kommun i kollaps. För varför har man inte agerat tidigare under de 15 år som man känt till problemet? Frågorna hopar sig alltmedan Halmstadborna dricker vatten med farligt höga halter av PFAS.
I veckan har Hallandsposten inlett en omfattande granskning av PFAS-halterna i dricksvattnet. I den första delen ges en historisk bakgrund, och det framgår där att den höga mängden av PFAS i dricksvattnet varit känd i Halmstad sedan åtminstone 2009. Men trots detta konstaterande gjordes inget åt det, bland annat för att informationen inte nådde dem som var ansvarig för dricksvattnet. Toxikologen Mattias Öberg som är expert på PFAS är i en intervju med HP uppriktigt förvånad över att kommunen inte har agerat tidigare.
PFAS är egentligen en stor grupp av kemikalier som har många eftertraktade egenskaper, och kan därför användas för en rad olika ändamål. Det som kännetecknar PFAS-kemikalierna är att de är väldigt beständiga och tar lång tid att bryta ner. Andra egenskaper är att de kan vara fett- och smutsavvisande vilket kommer väl till användning i bland annat textilier och pappersförpackningar. Ett annat vanligt användningsområde är i brandskum.
Men eftersom PFAS också är lösligt i vatten kan ämnena spridas i marken, och inte minst då till vattentäkter. Därmed kan PFAS-kemikalierna leta sig hela vägen fram till dricksvattnet. Och har gjort så under många år i Halmstad. Boven i dramat stavas det brandskum som använts i samband med försvarets brandövningar uppe på Galgberget. Därför har också de två närliggande vattentäkterna haft höga halter av PFAS.
Ett par saker har dock hjälpt att minska mängden PFAS, dels att man under många år har haft kolfilter som renar vattnet från bland annat PFAS, dels att man i Halmstad blandar vatten från olika täkter och därmed minska PFAS-halten. Ändå är PFAS-nivåerna för höga, särskilt om man bor nära de två aktuella vattentäkterna. Så sent som hösten 2023 stängdes Mickedala vattenverk som en ”försiktighetsåtgärd”. Så här i efterhand borde det ha gjorts långt tidigare – som en ”försiktighetsåtgärd”.
Det finns många risker med höga PFAS-halter i dricksvatten, framför allt för att det ökar riskerna för vissa cancersjukdomar. Därför sänktes också gränsvärdet 2023 till 4 nanogram PFAS per liter i dricksvattnet, men landets kommuner har fram till 2026 att nå detta mål. Fram till dess gäller det tidigare gränsvärdet på 90 ng/l.
Det som har varit går inte att göra ogjort, och särskilt tydligt är det med PFAS-ämnena. De är näst intill outslitliga och när de väl är i kroppen stannar de där. Den mängd PFAS man har fått i sig tvingas man alltså i princip att leva med resten av livet. Trots detta dystra faktum är det ändå av stor vikt att ta reda på hur PFAS-skandalen i Halmstad kunde ske trots att man kände till riskerna med kemikalierna i dricksvattnet. Finns det en speciell kultur inom kommunen som ledde till att man inte agerade? Och varför var det ingen som tog ansvar för att komma till rätta med skandalen?
Även om dagens politiker i många fall inte kan ta ansvar för det som hände för 15 år sedan faller ändå ett stort ansvar på dagens styre att reda ut det som hänt och hur Halmstad ska komma ur denna PFAS-knipa. Och gärna i brett samförstånd med de andra partierna i kommunfullmäktige.
För att gå till botten med PFAS-skandalen behövs därför en haverikommission som har en bred parlamentarisk förankring. Kommissionen bör ha ett dubbelt uppdrag, dels att utreda varför det inte har gjorts tillräckligt under 15 år, dels hur kommunen snabbast ska agera för att minska halterna av PFAS i dricksvattnet.
Dessa två uppdrag skulle kunna besvara frågorna om varför skandalen kunde uppstå, och vad som kan göras så att Halmstadborna åter kan få ett friskt dricksvatten som inte är ett hot mot kropp och hälsa. Kanske finns en radikal lösning i att ta vattnet från annat håll. I så fall ligger Bolmen närmast till hands, och ett alternativ som har varit på tapeten under många år, för att inte säga decennier.
Handsken är så att säga kastad. Nu får Ansvar för Halmstad ta sitt ansvar. Det krävs helt enkelt en bred politisk samling för att ta itu med PFAS-skandalen. Identifiera först problemen, och ta sedan fram förslag på akuta åtgärder. I bred Halmstadanda – för alla Halmstadbor.
