Påstått ukrainskt förtryck av etniska minoriteter var ett stående tema i den ryska statspropagandan långt före den fullskaliga invasionen. Det går inte riktigt hem i den breda mittfåran i omvärlden men hittar sina allierade i utkanterna.
Till dessa hör Ungerns regering. Premiärminister Viktor Orbán nådde häromveckan i sitt tal inför parlamentet en sorts ytterposition: ”Vi kommer inte stödja Ukraina på den internationella arenan i någon fråga förrän det återinför lagar som garanterar rättigheter för ungrare i Transkarpatien.”
Så hänger Orbáns storungerska budskap ihop med hans mer svårförklarliga men på senare år konsekvent Moskvavänliga position. Men vad är det för lagar han talar om? Det handlar om språklagen, eller mer konkret den sjunde paragrafen i Ukrainas lag om undervisning. Den röstades igenom för några år sedan och säger att skolor som undervisar på andra språk ska gå över till ukrainska.
Är det en etnonationalistisk gir? Nej. För det första gäller det att förstå utgångspunkten. Ukraina är ett tvåspråkigt land. De allra flesta behärskar både ukrainska och ryska och ungefär lika stora andelar av befolkningen har respektive som sitt huvudspråk.
Den ukrainska statens mjuka linje i språkfrågor har samtidigt fått följder. Allt för många ungdomar går ut skolan utan att behärska ukrainska, landets officiella språk, på en nivå som gör att de kan fungera i alla sammanhang, exempelvis studera på ett ukrainskt universitet. En förändring av skolans undervisningsspråk är därför nödvändig.
För det andra innebär den nya ordningen inte att andra språk sopas undan eller att språkliga minoriteter – vilket ryskspråkiga inte är – berövas sin identitet. Enligt lagen får skolor inom det statliga systemet undervisa på vilket språk de vill i förskolan och till och med årskurs fyra. Därefter ska de successivt övergå till ukrainska. I vilken utsträckning beror på språk. Om det andra språket, modersmålet, är ryska ska ukrainska utgöra 80 procent av undervisningstimmarna.
Tanken bakom det är att ryskspråkiga ukrainare omges och kommer alltid att omges av så pass mycket ryska i sin vardag att de inte behöver statligt stöd utöver den ovan nämnda rätten. Däremot behöver de extra mycket ukrainsk språkstimulans.
Om modersmålet däremot är ett EU-språk får det utgöra en större andel av undervisningstimmarna. De mest förekommande av dessa i Ukraina är ungerska och rumänska med ett 70-tal ungerska skolor och lika många rumänska, inräknat moldaviska. Avgångsåret, årskurs tolv, måste 60 procent av skoltimmarna i dessa skolor vara på ukrainska. I mellanstadiet får andelen vara lägre.
För det tredje är bestämmelsen tänkt att införas stegvis för att ge skolor och familjer tid till omställning. Reformen var tänkt att få fullt genomslag i år men har skjutits upp ytterligare ett år. Privatskolor, som familjer bekostar själva, är undantagna från timkravet men avgångsexamen måste tas på ukrainska.
Nog är detta en väl balanserad avvägning mellan möjligheten att bevara andra modersmål än ukrainska och en av staten garanterad rätt för varje elev att behärska landets officiella språk.
Viktor Orbáns krav är däremot att ungerskspråkiga ukrainare får en skolexamen som fungerar enbart i transkarpatiska byar och i Ungern. Och det är väl det som är syftet.
