I Laholm och Halmstad råder det oro och ilska hos invånarna över den ökande skadegörelsen. Oron över de senaste månadernas vandalism är befogad och ilskan är lätt att förstå. Denna form av meningslöst materiellt våld tycks drabba invånarna i södra Halland extra hårt. De senaste nätterna har bilar satts i brand i Halmstad vid flera tillfällen och på olika platser, även väster om Nissan i Bäckagård. I Mellbystrand har strandtoaletter utsatts för omfattande klotter. Hur kul kan det vara att vandalisera en toalett? Dessutom har bommen ner till stranden vid Kolonivägen sågats ner ett par gånger. Men detta handlar knappast om ungdomligt oförstånd.
Detsamma gäller den olovliga avverkningen av ädellövskog i det välbärgade området i Sandhamn ut mot Tylösand. I grund och botten kan detta initiativ likställas med vandaliseringen av en toalett, fast värre.
Människors normalbehov av trygghet i sitt närområde blir tyvärr rejält påverkat. I nuläget är det svårt att betrakta denna typ av brottslighet som harmlösa pojkstreck. Det handlar snarare om systematisk terror gentemot invånarna, kanske rent av ett sätt att härska och regera, en urgammal och simpel metod att domdera över andra människor genom anarki.
Uppsåtet med bilbränder och klotter förefaller oftast oklart, men det bör inte underskattas ur det brottsförebyggande perspektivet. Konsekvenserna av från början impulsiva bussträck som sakta men säkert ökar i grad på straffskalan kan snabbt bli svåra hantera för rättsväsendet och inte minst i eftervården hos de sociala myndigheterna.
I Laholm borde det rimligtvis vara känt hos såväl allmänheten som polisen vem och vilka förövarna är. Därför känns det inte orimligt att allt fler, även politiker, folkets företrädare, nu kräver kraftfulla åtgärder av myndigheterna för att återskapa tryggheten. Att lagföra någon för bilbränder är dock svårt, vilket tydligen även gäller skogshuggarna i Sandhamn.
En rapport från Brottsförebyggande rådet angående anmälda brott under första halvåret 2024 visar att skadegörelser ökar tillsammans med narkotikabrott och brott mot person. I brytpunkten mellan myndigheters och föräldrars ansvar kan man konstatera att de vandaler som nu härjar helt tycks sakna rekorderliga vuxenkontakter och en uppfostran som grundar sig på respekt och omtanke gentemot andra människor.
Polisen har ansvar för att upprätthålla ordningen i samhället, men kan självklart inte belastas för brister i barns uppfostran. I kommunerna finns ett generellt behov av kunskap när det gäller fungerande insatser för ungdomar som döms till vård inom socialtjänsten.
I en situation präglad av rädsla, ilska och massor av adrenalin är det svårt för de flesta att bedöma vilken grad av våld som nöden kräver. Den tragiska händelsen i Rödeby 6 oktober 2007 känns tyvärr ännu i dag som ett exempel på den uppenbara risk när en utsatt medborgare ser sig tvingad, och kanske även i viss mån berättigad till, att använda våld tillbaka mot vandalerna. I den händelsen avled en 15-årig pojke.
Denna form av gatans parlament skapar dock enbart förlorare. Nattvandrare och organiserade grupper av vuxna kan öka tryggheten i närområdet, men det är viktigt att allmänheten inte ser sig tvingade till att skipa rättvisa på egen hand.
