Coronapandemin var som bortblåst när partiledarna debatterade i riksdagen i onsdags. Men den tycks ändå ha varit närvarande på ett annat, högst påtagligt sätt.
Senare samma kväll testades Centerns Annie Lööf positivt i ett snabbtest. Ett liknande besked kom på torsdagen då det var Miljöpartiets Per Bolunds tur. Och på fredagen kom nästa besked, statsminister Magdalena Andersson har testats positivt i ett snabbtest, men upplevs ha milda symtom.
Förvisso har de tre partiledarna fått positiva svar i snabbtester, och definitiva besked från tillförlitliga PCR-tester väntar. Frågan man ändå ställer sig nu är: Var riksdagens partiledardebatt ett superspridarevent? Men det finns inget entydigt svar på den frågan.
Den nuvarande smittvågen tycks vara i stort sett omöjlig att hejda, antalet konstaterade coronafall i Sverige sticker rakt upp, och lär göra så i ytterligare några veckor till.
I det läget kan det tyckas oansvarigt att politikerna i landets viktigaste parlament genomförde en debatt mitt i en av de värsta smittvågorna i pandemin. Men det finns avgörande skillnader mot tidigare coronatoppar.
Det viktigaste av allt är att dödligheten i covid är betydligt lägre, och detta på grund av vaccinationerna som framför allt minskar risken för allvarlig sjukdom. Sedan tycks också omikron-varianten att ge upphov till mildare symtom.
Det hindrar dock inte att trycket på sjukvården är stort just nu, vilket manar till de klassiska uppmaningarna till den breda allmänheten, håll i, håll ut och håll avståndet.
Coronapandemin har snart har pågått i två år, och insikten börjar sjunka in allt mer att vi måste kunna leva med coronaviruset.
Det gäller även för en partiledardebatt riksdagen. Politiken måste kunna fortsätta, pandemin till trots.
