Statsvetaren och det tidigare statsrådet Björn Molin har avlidit. Han blev 92 år. Närmast sörjande är hans fru Berit, deras barn med familj.
Molin föddes i Göteborg 1932 och växte upp i en medelklassfamilj i Örgryte. Efter skolgång började han att studera vid Göteborgs universitet. Han följde i sina föräldrars fotspår, som båda var forskare, och blev filosofie doktor 1966 på en avhandling om tjänstepensionsfrågan. Han verkade sedan på universitetet först som docent och därefter som universitetslektor fram till 1986. Flera läroböcker bär hans namn. Tre decennier senare, 2016, promoverades han till jubeldoktor vid Göteborgs universitet.
Molins liberala engagemang väcktes under studietiden och han engagerade sig i liberala studentförbundet. Efter Folkpartiets framgångsrika val 1966 blev Molin en av 27 liberala ledamöter i stadsfullmäktige. Han blev ersättare i stadskollegium, kommunstyrelsens föregångare. Han var ledamot i styrelsen för Göteborgs museum och som ordförande ledde han Per och Alma Olssons fond. Han hade engagemang i Folkteatern och satt även i styrelsen för socialförvaltningen.
Efter riksdagsvalet 1970, det första till enkammarriksdagen, valdes Molin till ledamot av riksdagen. Han var en av sex ledamöter på Göteborgsbänken från Folkpartiet. Molin kom att vara ledamot fram till 1986. I riksdagen var han bland annat ordförande (1976–1979) och vice ordförande (1983–1986) i finansutskottet. Han var gruppledare för partiet 1978–1981. Molin blev handelsminister och minister för nordiskt samarbete i mittenregeringen i början av 80-talet. I den rollen tog han strid mot monopol och prisregleringar som den frihandelsvän han var. Samtidigt tvekade han inte när det kom till tuffa sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika. Han satt även under ett par år i partistyrelsen.
Molin kom att verka i en omtumlande tid, såväl politiskt som i samhället, med täta regeringsskiften och det första maktskiftet på 40 år 1976. Som kunnig statsvetare kom Molin att ingå i flera statliga utredningar, han ledde den så kallade konsekvensutredningen inför Sveriges inträde i EU. Då kom säkert hans mångåriga arbete i Europarådets parlamentariska församling väl till hands.
1986 utsågs han till landshövding i Halland, en omtyckt sådan ska tilläggas. Molin mottog H. M. Konungens medalj i 12:e storleken i Serafimerordens band "för mångåriga och betydelsefulla insatser inom skilda områden av svenskt samhällsliv” 2004. Molin gjorde politisk comeback när han blev invald i kommunfullmäktige i Halmstad 2006, då var han över 70 år. För sina mångåriga insatser i den liberala rörelsen mottog han Karl Staaff-medaljen i guld.
Molin var en pålitlig och folklig socialliberal, med stort hjärta och en klipsk hjärna som gärna sökte spänning. En stor liberal har lämnat oss. Han kommer vara saknad.
Johan Pehrson
Partiledare Liberalerna
Pär Gustafsson
Förbundsordförande Liberalerna Västsverige
Anders Blomqvist
Ordförande Liberalerna Halmstad