Hans Rosenfeldt berättade om blod, mord och mystik i Laholm

Hans Rosenfeldt kom till en stad där Stortorget var en enda glänsande julsymfoni med upplyst gran, stjärnor och andra ljusdekorationer. På Apoteket spelade kulturskoleelever i tomteluvor julsånger på blanka blåsinstrument.

– Ja, visst är det fint här, säger Hans Rosenfeldt som har varit i Laholm ett antal gånger, genom åren.

Hans fru Charlotta "Lotta" Lund (i dag: Rosenfeldt) är nämligen uppvuxen i stan.

– Jag passar på att träffa mina svärföräldrar i kväll, säger Hans – och det är en anledning till att han kommit till Laholm.

Annars är han sällan ute och pratar om sina böcker.

– Men jag har en speciell relation till den här stan och bokhandeln.

Hans är sedan många år en mångsysslare som manusskribent och författare – allra mest känd som en av pennorna bakom tv-serien "Bron".

Men just nu är han aktuell med kriminalromanen "En högre rättvisa" som han skrivit tillsammans med Michael Hjorth. Det är duons sjätte bok om poliserna vid Riksmord, som den här gången jagar en serievåldtäktsman i Uppsala.

– Men berättelserna handlar lika mycket om polisernas liv och deras problem.

Ja, man får verkligen säga att de har problem. Psykologen Sebastian Bergman är sexmissbrukare och stundtals en social katastrof, som påminner om Saga Norén i "Bron".

– Det stämmer, men Sebastians liv är självvalt medan Saga är sjuk. Hon kan inte hjälpa hur hon uppför sig, säger Hans och fortsätter:

– Vi gjorde Sebastian till en komplicerad karaktär, eftersom vi redan från början planerade en serie – där han kunde utvecklas. Micke och jag kommer från tv-världen och drar kanske karaktärerna lite längre än andra kriminalförfattare.

Polisen Billy får anses vara mer än "komplicerad" och han håller på att störta sig själv ner i avgrunden. Jag måste läsa nästa bok i serien för att se hur han klarar sig.

– Ja, det är fördelen med en bokserie. Läsarna lär känna personerna och vill följa dem.

Varje bok om Riksmord säljer upp emot 200 000 exemplar, om man räknar med pocketböcker, och man kan undra hur många titlar det ska bli i serien.

– Åtta. Men det kan bli en till av bara farten, säger Hans.

En sak som fascinerar mig i "En högre rättvisa" är hur en mördad kvinna "hålls vid liv" en vecka av förövaren, genom falska inlägg på sociala medier. Är ni först med den idén i bokform?

– Nej, det finns säkert någon som har skrivit om det tidigare. Men varken jag eller Micke har läst det i någon svensk bok, säger Hans som gillar att jobba med andra när han skriver böcker eller tv-manus.

– Det gör mig till en bättre författare.

Paradexemplet är förstås "Bron", vars segertåg över världen får många att kippa efter andan.

– Serien har visats i 170-180 länder och i sex länder har de gjort egna versioner. Det roliga är att de har ändrat i manus och tagit upp problem i sina länder och gränser till andra länder, till exempel mellan Polen och Ryssland. Snart görs det en version vid gränsen mellan Malaysia och Singapore, och det ska bli spännande att se.

Annars är det slående hur lite konflikter mellan danskar och svenskar ni har med i originalversionen. Det hade varit tråkigt om ni fastnat i gamla klichéer som "charmiga och slarviga öldrickande danskar" och "stela, byråkratiska svenskar".

– Ja, vi pratade mycket om det innan vi började med manus, och bestämde oss för att skapa en region i stället för två skilda städer. Du ser ingen markant skillnad om handlingen utspelas i Malmö eller Köpenhamn i "Bron".

– Vi tog dessutom bort all språkförbistring. Alla i serien förstår varandra och i till exempel England tror de att Saga Norén och den danske polisen Henrik talar samma språk.

"Bron" har givit Hans ett gott rykte internationellt, vilket bland annat har resulterat i Netflix-serien "Marcella".

– Där blir del tre färdig i slutet av december, säger han.

Som alla förstår är den 54-årige Stockholmsbon en upptagen man, med ständigt nya projekt. Men under uppväxten i Borås ville han bli skådespelare.

– Jag hade roller i olika uppsättningar och var med i Nationalteatern 1987-1992, men jag var inget vidare.

Nja, jag såg dig i flera pjäser och minns dig varken som särskilt bra eller dålig.

– Det kanske ligger närmare sanningen, säger Hans med ett skratt.

Uppenbarligen passar han i alla fall bättre vid manusbordet och i nöjesprogram, för under de senaste 25 åren har han haft flera fingrar med i tv-program som "Parlamentet" och "På spåret", och radioprogrammet "På minuten". Antingen längst fram eller bakom kulisserna.

Hans har också varit inblandad i många fiktiva tv-serier, bland annat "Rederiet", "Reuter & Skoog", "Ulveson & Herngren" – och "Bron".

Det har varit idel samarbeten med andra, men efter jul börjar Hans Rosenfeldt jobba på ett helt eget projekt: en romanserie som ska lanseras internationellt. Till att börja med blir det två böcker.

Du lovordar ju grupparbete. Varför blir du solist?

– Det är kul att prova något nytt, även om det förstås är nervöst.

I en tidigare HP-intervju har Hans Rosenfeldt berättat om böckerna som ska innehålla mindre polisarbete än riksmordserien. Men det handlar om en kvinnlig polis i Haparanda.

– Jag besökte stan och tyckte den var cool. Dessutom vill jag åt närheten till Ryssland och Finland som ska spela roll för handlingen.

Hmm... Jag börjar ana oråd. Haparanda är den enda svenska staden, förutom Malmö, med en bro över till ett annat land. Ska romanen inledas med att man hittar ett lik där? Mitt på gränsen till Finland?

– Nej, inget viktigt sker på bron. Jag lovar! Jag lovar!

Per Kågström