Just som jag deklarerat att del två inte var något för mig så fick jag ganska omgående på tafsen. Först ut var Edward St Aubyn med Romanerna om Patrick Melrose volym två. Volym ett var en lättläst men svårsmält rundmålning av brittiskt överklassliv, en pojkes uppväxt bland övergrepp, sprit, droger och kallhamrad omgivning. Sår och begär tätt omslingrade. Nu har Patrick M blivit vuxen, gift och har två egna barn.
Det handlar om mammans demenssjukdom, utdragna döende och så småningom död. Sorgen parad med ilskan över att hon testamenterat sina tillgångar till new-age-shamanen Seamus.
Patrick Melrose är sig lik från första volymen och Edward st Aubyn är i samma goda form. På ett enastående sätt kombinerar han innehåll och form, humor och lidande så att det blir litterär njutning på högsta nivå. Och långsam läsning är nödvändig; det är lätt att snubbla förbi de språkliga delikatesserna annars.
I en nyckelscen sitter Patrick M på ett kafé, han är redan försenad till en familjeutflykt. Han attraheras och fantiserar om en ung kvinnlig läkarstudent i rosa tröja. Han eggas av hennes blick, tröjan, hennes kroppsspråk. Han vill förföra henne och på köpet få njuta de moderliga omsorger han tycker sig behöva. Han tänker ut ett helt scenario men inser att det han söker varken finns i mer whisky, hos mamman eller hans fru. Och allra minst finns det hos den rosa tröjan.
”Varför naivt rusa mot tankarnas föremål när han kunde stanna vid deras källa. Han sjönk ihop på stolen.”
Vårens andra stora läsupplevelse är del två av Agneta Pleijels självbiografiska romanprojekt ”Doften av en man”. Det är ingen idé att haka upp sig på frågeställningar som Vad är sant? och Vad är fiktion? Pleijel växlar ledigt mellan första och tredje person, skriver hon om den unga kvinnan och jag om den äldre.
Nu har huvudpersonen flyttat till Göteborg och börjat studera. Den akademiska världen och inte minst litteraturen blir vardagsmat. Det går bra och hon blir uppmärksammad. Så mycket svårare då med männen. Varför är det så komplicerat med kärleken? Kanske för att hon blivit känslomässigt indragen men aldrig fått föräldrarnas separation förklarad för sig. En annan orsak kan vara det trista faktum att hon gick ut i världen i tron att att hon var lika mycket värd som pojkarna/männen. Hon hade tilltro till sin kapacitet och blev mycket tilltufsad och förvånad när verkligheten visade på något annat, nämligen detta: Männens värld är alltid friare och större. Det fina ordet självtillit byts ut mot det pejorativa stursk.
”Hon åker ständigt hiss mellan övermod och mindervärdeskänslor. Hon vill ha ett annat liv.”
Hon lovar sig själv att sluta behaga och att ta sig ur andras förväntningar. Språket och formen ska bli hennes verktyg. Det blir inte enkelt, men det blir stor läsning.
