KRÖNIKA: Poesi som stannar – och känslor som inte hittar hem
Jag har en tjock gammal pocket med Gunnar Ekelöfs samlade dikter, den inhandlades 1984 och har sedan dess följt mig. Den är både vattenskadad, tummad och skriven i. Nu i efterhand ångrar jag lite det burdusa handhavandet men jag kan också se med ömhet på den person som ville att det skulle synas att hon var en sådan som läste Ekelöf överallt och med emfas.
Denna artikel är endast för prenumeranter.
Visa allt som ingår
Redan prenumerant? Logga in för att läsa: