Det är som vanligt när skolbarn ska se på teater, ett förväntansfullt sorl som snarare bör stavas l-a-r-m i foajén på Kulturhuset. Men plötsligt dämpas volymen och efter en stund är det helt tyst, för där står sångaren i tv-serien "Leende guldbruna ögon" – som nyligen har repriserats – och hälsar alla välkomna.
Men Yankho Kamwendo har inte kommit till Halmstad för att sjunga dansbandslåtar. Han är skådespelare i "Elddopet", en del i Riksteaterns världsdramatikerprojekt, som har spelats för mellanstadieelever under tre dagar på Kulturhuset.
"Elddopet" är skriven av Rotimi Babatunde från Nigeria och det märks att den här historien har växt fram ur en brutalare verklighet än den svenska.
Yankho Kamwendo spelar Paul som har flyttat från en by till en internatskola i stan, där han plågas av skolans värstingar (Måns Clausen och Harald Lönnbro).
Mobbing är ett vanligt tema i barn- och ungdomspjäser men här är det grymmare än vanligt. De två plågoandarna härmar bland annat olika djurläten – offret är ju från landet – och en scen påminner på ett otäckt sätt om filmen "Den sista färden".
I en tillbakablick får vi se hur en av bödlarna har formats i den afrikanska staden och fått lära sig att det inte finns någon "plats för mjukisar". Det handlar om att välja: är man hök eller kyckling?
Det valet ställs också Paul inför. Om han tänder eld på några levande fågelungar får han var med i gänget, annars ska han mobbas i all evighet.
Hans val och dramats avslutning blir en rejäl överraskning. Jag har sett många svenska barnpjäser under mina år på HP, och det brukar nästan alltid sluta bra. Räddningen kommer i sista sekunden, någon blir snäll och övertalar någon annan att också bli snäll. Sång och vänskap. Ljus i tunneln etcetera...
Men Rotimi Babatunde undviker enkla lösningar. Visst händer det saker i slutet av pjäsen, nya sidor blottas hos aktörerna och makten förskjuts i gruppen men det blir ingen happy end .
"Elddopet" är en tät och välspelad historia, med lika enkel som effektiv scenografi som faktiskt gör mig... vad heter det nu, igen..?
Jo, nu minns jag: gripen och omtumlad.
Det var ett tag sedan, men det får gärna hända igen. Snart.
