Förmågan att planera, kanske till och med förutspå framtiden. Det är ett av de personlighetsdrag som framträder för den som läser några av de spaltkilometer som publicerats om Ingvar Kamprad.
Allt från att han förutsåg sprängkraften i att sälja via postorder, eller var tidig med att starta en egen bank inom koncernen. Till att han planerade hur han skulle betala mindre skatt genom att flytta ägarföretaget till en karibisk ö.
Också på ett personligt plan var framtiden ständigt närvarande i Ingvar Kamprads sinne. Enligt tidningen Fokus fick han en pacemaker inopererad för några år sedan och bad då om att få den 15 år långa garantin skriftligt. En önskan som läkaren ska ha vägrat tillgodose.
En fingertoppskänsla för vad som väntade runt hörnet, men Ingvar Kamprad lade också tid och kraft på att planera för en oundviklig händelseutveckling: döden.
En del till var son
I boken "Historien om Ikea" minns Kamprad hur frågan om succession var aktuell redan på 70-talet.
– Jag ska aldrig glömma en sen höstkväll i vårt hem i Vedbæk 1974 då mamma Margaretha låtit alla sönerna sitta uppe och invänta min som alltid sena ankomst – jag hade jobbat i 15 timmar, var trött och hungrig och sliten. Peter var då 10 år, Jonas 8 och Mathias 5 år. De satt i pyjamas i vår gula soffa. Peter förde ordet och sa: Pappa, vi har diskuterat saken alla tre. Vi tycker synd om dig för att du har så mycket att göra. Så, när vi blir stora, det har vi bestämt, så ska vi hjälpa dig, säger Ingvar Kamprad i boken.
Under lång tid har han också sett till att utforma sitt möbelimperium på ett sätt så att hans egen bortgång inte skulle skapa kaos. Ikea är uppbyggt i tre delar – med en son i varje.
Moderbolaget ICAF Antillen, med adress i den nederländska kolonin Curacao, ägs av de tre sönerna tillsammans. Men därunder är imperiet uppdelad.
Den äldste sonen, Peter, är ordförande i Ikanokoncernen, som utgör ett ben i familjen Kamprads tillgångar.
Mellansonen Jonas är styrelseledamot Stichting Ingka Foundation, det andra benet. Bolaget äger Ikea Group som varje år betalar en royalty på tre procent till Interogo foundation, den tredje delen av Ikea-koncernen. I Interogo är också den yngste sonen, Mathias, styrelseledamot.
Ingvar Kamprad har också en adoptivdotter från sitt första äktenskap, Annika. Men i en ekonomisk uppgörelse dem emellan är det fastslaget att hon inte kommer att få ärva något från Ikea. Hon har heller ingen roll i något av bolagen.
Vem får egentligen makten?
Vem av Kamprad-sönerna som nu får mest makt är svårt att bedöma – och de tre har också varit extremt återhållsamma med uttalanden i medierna. Enligt Dagens Industri sa Ingvar Kamprad till Financial Times år 2002 att det var Mathias som skulle ta över makten. Men i ett handskrivet brev till interntidningen Älmhultsbladet ångrade sig sedan fadern.
Å ena sidan kan arvet betraktas som en oklar maktfördelning, där ingen egentligen får ta över hela det ansvar som vilade på Ingvar Kamprads axlar. En potentiell arena för maktstrid. Men å andra sidan kan det ses som en omsorgsfullt snickrad familjelösning, där företagets framtid säkras genom att inte lägga alla ägg i samma korg.
Helt klart var att Ingvar Kamprad under flera decennier planerat för dagen då han inte längre skulle finnas, och att hans ambition var att skapa ett företag som hans söner kunde dela på.
Eller för att använda möbelkungens egna ord, sönerna ska inte behöva "slåss om epåletterna".
