Den som flyger från Stockholm till vilken västeuropeisk destination som helst kommer att lämna det svenska luftrummet någonstans över Halland. 10 000 meter upp i luften syns hela landskapet. De gröngula slätterna, silobyggnaderna, vindkraftverken och de fyra åarna. Och där utanför, det blå havet…
Samma sak för Carl Bildt
När jag jobbade som pressekreterare för dåvarande utrikesminister Carl Bildt var detta min oftast återkommande fysiska upplevelse av mitt hemlän – ombord på regeringens plan hade jag Halland långt borta, men ändå nära. Samma sak gällde Bildt, och såvida varken han eller jag redan hade påpekat det så brukade flygpersonalen upplysa oss om att ”nu passerar vi Halmstad.”
Globalisering och europeisk integration har förändrat hembygdens betydelse för alla. Politisk makt har förflyttats geografiskt. I det urbaniserade Sverige är det få som äger jord, och på så sätt har vi tappat relationen till platser. Vi svenskar reser utomlands så ofta vi får, även om vi inte gör det just nu. Under livet samlar vi flera skikt av platser och miljöer som vi har olika grader av relation till. Hembygden ställs mot dessa.
Samtidigt har nya hemvister skapats utanför den fysiska – en virtuell tillvaro med mötesrum, klubbar och gemenskaper. Identiteten är i vårt moderna samhälle mindre knuten till vår bakgrund och mer till vår livsstil. Fritidsvanor, klädsel och populärkultur ger obegränsade möjligheter att forma och uttrycka en identitet oberoende av varifrån vi kommer.
Mycket talar därför för att hembygden har tappat sin betydelse.
Men ändå: Vi har kvar engagemanget i hembygden. Och jag längtar ständigt tillbaka till Halland.
Anders Thornberg skapar trygghet i Sverige
Vår hembygd påverkar vår syn på världen. Jag har levt mer än halva mitt liv någon annanstans, men jag försöker att förstå världen utifrån Halland. Om jag vill greppa storleken och betydelsen av ett skeende ställer jag mig själv frågan om och hur Halmstad påverkas? Och hur det kommer att uppfattas där?
Minnen från sommarnätter spelas upp i mitt inre och då känns det: Jag är hemma.
Vi känner en trygghet i hembygden. Den person som har till jobb att ytterst bevara vår trygghet – rikspolischefen Anders Thornberg – gör det med betryggande Halmstaddialekt. Men inte bara det. Jag kan stå ensam på Stora torg i Halmstad en svinkall vinternatt och titta bort mot en nedsläckt Europa och Tjuren eller ett stängt Tre Hjärtan. Minnen från sommarnätter spelas upp i mitt inre och då känns det: Jag är hemma.
Ser HBK på Örjans vall
Vi umgås med människor som kommer från samma hembygd. Vi var ett gäng vänner som umgicks flitigt på gymnasiet. Efter studenten skingrades vi över världen, och så har det förblivit. Men efter att ha glidit ifrån varandra under några år, har vi med tiden glidit tillbaka. De flesta av mina närmaste vänner är vänner som jag delar Halland med. Några av dem bor i Stockholm. Vi ses ibland på någon sunkig sportbar för att se HBK och härma hur vi misstänker att det samtidigt gormas på halländska på Örjans valls läktare.
Vi har starka känslor för hembygden. Känslorna kan nog vara åt båda håll. För mig är de mest positiva. Jag marknadsför och favoriserar Halland vart jag än kommer. För hallänningar är detta mycket enklare. Halland är svensk sommar. Ingen behöver vara härifrån för att tycka det. Och det finns fler företeelser att känna stolthet och anknytning till.
Halmstad Brygghus & Sia Glass…
Under de senaste åren har framför allt livsmedelsvarumärken allt tydligare knutits till lokala sammanhang. Kvalitetsmat ska ha en geografisk bakgrundshistoria. På sätt och vis är det ett uttryck för hur globaliseringen har fått sällskap med en underliggande trend, glokaliseringen – ett begrepp inom ekonomin och sociologin som betecknar kombinationen av globalisering och lokalkulturella yttringar i till exempel en produkt.
Det är ingen brist på tillfällen att bli lokalpatriot vid ett restaurang- eller mataffärsbesök.
För någon vecka sedan kunde jag på Systembolaget hämta några beställda flaskor öl från Halmstad Brygghus. Jag väntar på att det ska gå att beställa även de halländska viner som numera tillverkas. Halland har allt mer tagit rollen som Sveriges skafferi. Sia Glass, Kvibille, grönsaker från Ugglarp, Knäredskyckling och pepparrot från Fjärås är bara några av alla halländska matvaror som spridits och blivit populära i hela landet. För att inte tala om Hallandsmärkta trendigheter som Halland egentligen inte kan göra anspråk på – till exempel grönkål och Hallands Fläder. Det är ingen brist på tillfällen att bli lokalpatriot vid ett restaurang- eller mataffärsbesök.
Det här är ett landskap där Danmark och Sverige utkämpade serier av blodiga slag. Vi kan faktiskt vara de två EU-medlemsstater som har varit i flest krig med varandra. Det känns tack och lov mycket långt bort. I dag vet vi att vissa problem löses bättre över gränserna. Även om coronapandemin den här våren visserligen har orsakat ett steg tillbaka i denna bemärkelse, så blir hembygden på vissa sätt mindre politiskt relevant över tid. Men hem hit kommer vi nog alltid att längta.
Erik Zsiga
Ålder: Fyllde 44 på midsommardagen.
Familj: Fru, ettårig dotter, mamma i Halmstad och fyra syskon spridda över landet.
Bor: Uppvuxen på Öster i Halmstad, bor på Östermalm i Stockholm.
Gör: Konsult på JKL Kekst CNC, en firma som ger företag råd om hur de ska kommunicera med omvärlden. Kolumnist på Svenska Dagbladets ledarsida.
Bakgrund: ”De tidiga erfarenheterna som brådmogen insändarskribent i Hallandsposten kombinerat med studier i Lund, Stockholm och Budapest tog mig till näringslivets tankesmedja Timbro, där jag gav ut två böcker. Därefter presschef i Electrolux, sedan pressekreterare till dåvarande utrikesminister Carl Bildt.”
Ett starkt minne från tiden med Carl Bildt: ”Så många starka minnen – från Kabul, Bagdad, Timbuktu, Teheran, och många andra städer och länder där stora förändringar pågick.”
Så doftar Sommarhalland: ”Jord.”
Så känns Sommarhalland: ”Hyn torr efter solen och sandkornen som nött den, när man cyklar hem från Tylösand framskjutsad av en ljummen kvällsbris.”
Så smakar Sommarhalland: ”Färskpotatis eller jordgubbar.”
Så låter Sommarhalland: ”Musikjournalisten Jan Gradvall har satt fingret på detta: Kent står för Sveriges ljudspår nio av årets månader – vardagen, mörkret och verkligheten – medan ett band från Halmstad står för juni, juli och augusti.”
Så ser Sommarhalland ut: ”Hav, sol, strandängar, fält, skogar, vindkraftverk, skogar – som det bästa av det mesta från Sverige alltså.”
