Urban Hemhagen på Antikstället i Slöinge brinner för antikviteter

Den stora skillnaden mellan Antikstället och många vanliga loppisar på den halländska landsbygden är att Urban Hemhagen och en anställd renoverar stolar, lampor, bord eller vad det nu kan tänkas vara, innan det säljs vidare.

– En del andra bara säljer saker som de är. Det är absolut inget fel med det, men vi fyller olika funktioner. Inget skänks heller hit. Vi köper upp saker och fixar till dem, det är vår grej. Ibland renoverar vi åt kunder också om de har egna grejer som behöver fixas, berättar Urban.

Butiken är på 2000 kvadrat och helt fullproppad med allt möjligt: mattor, möbler, lite konst, glas, porslin, prydnadsföremål och smycken. Kristallkronor är Urban särskilt förtjust i. Han tycker att det är en utmaning att renovera dem i snickeriet som ligger i anslutning till butiken.

Urban berättar att när han tog över Antikstället för tio år sedan var det mest pensionärer som kom och handlade. I dag ser det annorlunda ut.

– Det har blivit trendigt med retro och det märks. Det är jättemycket ungdomar som kommer.

Det som säljer mest är möbler från 50- och 60-talen – liksom lampor från de flesta olika tidsepoker. Inte minst fotogenlamporna har fått ett rejält uppsving, Även champagneglas och champagnekupor har blivit väldigt populärt.

– Det är inne med bubbel nu, vi säljer en hel del champagnekylar också.

Och vad är svårt att få sålt?

– Allmoge är inte så poppis just nu, inte heller stora mörka träskåp och chiffonjéer. Men till slut brukar det komma köpare ändå.

Långväga kunder till Slöinge

Intressenterna kommer från hela världen, även om det naturligtvis är hallänningar och svenskar som utgör den största delen av kundkretsen. Men nere på kontinenten är intresset för antikviteter stort – och det är något som blir påtagligt även i Slöinge.

– De reser gärna långt för saker de är intresserade av.

Själv är Urban uppvuxen med jobbet. Hans pappa Ingvar startade butiken för ungefär 40 år sedan. På den tiden låg den inne i centrala Falkenberg och hette Fyndstället. På 80-talet flyttade de ut till Slöinge och i dag driver Urban butiken här. Han bor med sin fru bara några hundra meter bort.

– Jag har hållit till i butiken så länge den har funnits. När jag var 18 började jag jobba med farsan och sen har det rullat på. Jag har alltid stormtrivts med det jag gör.

Det märks att han stormtrivs, Urban Hemhagen. Han visar runt med entusiasm och inlevelse och pekar på än det ena än det andra: En gammal stol med fina snickerier inköpt i Belgien, en fullt fungerande enorm kassaapparat från början av 1900-talet, pinnstolar som är väldigt trendiga för tillfället och inte minst några smurfar hämtade från hans egen samling. Hemma har han runt 1000 stycken – till och med ett helt litet smurf-landskap med tillhörande kvarn och andra detaljer. Fast för tillfället är smurfarna är nedplockade där hemma eftersom de har gjort om lite i huset.

Men du säljer alltså några av smurfarna här nu, du är inte mer fäst vid dem än så?

– Nej nej, det här är dubbletter förstås. Annars hade jag inte sålt dem. Ibland funderar jag i och för sig på att sälja flera delar av samlingen också, men vi får se.

Anlagd brand på 90-talet

På frågan om det är några särskilda händelser han minns från sin tid som antikhandlare kommer svaret snabbt: Det var när stora delar av affären brann ner på 90-talet.

– Det var fruktansvärt. Så mycket försvann. Vi fick riva stora delar av huset och bygga nytt. En del täcktes av försäkringen, men inte allt.

Branden i affären var anlagd och händelsen skapade stora rubriker i både lokal- och riksmedia. Personen försökte tända på flera ställen i trakten, Urban säger att det rörde sig om en pyroman.

– Det är klart att man aldrig glömmer det. Samtidigt finns det så mycket annat fint som hänt genom åren som man hellre tänker på. Inte minst alla människor man träffat, alla kunder man skapat relationer med.

Antikhandlaren i Slöinge är väldigt positivt inställd till sina hemtrakter, det framgår tydligt. Han poängterar att orten är en bra plats att bo och verka på. Bygdens företagare hjälper varandra.

– Vi skickar runt folk. Kommer någon hit tipsar jag om någon annan i närheten och tvärtom. Det känns som att vårt samhälle levt upp de senaste åren.

Urban är 55 år i dag. Vad som ska hända med hans familjeföretag när han en dag bestämmer sig för att sluta jobba är oklart. Han har två söner, men säger att ingen av dem verkar särskilt intresserad av att ta över.

Bekymrar det dig?

– Nej, då säljer jag hellre till någon annan som vill driva det vidare i samma anda. Jag vill inte tvinga på någon något.

TEXT

Karin Bergh

kb@hallandsposten.se