I maj 2020 ramlade Gertie Larsson i hemmet och bröt foten, efter att ha klarat sig själv fram tills dess insåg hon att det inte längre skulle gå. Under sommaren flyttade hon in på Attendos äldreboende på Nissabogatan då det inte fanns plats på något av de kommunala äldreboendena. Men vistelsen varade bara några månader innan hennes son och svärdotter beslöt sig för att flytta hem henne till sig.
– Jag kände med detsamma när jag kom dit att det inte var rätt ställe jag kommit till, jag vantrivdes direkt, berättar Gertie.
– Vi såg att hon hade brutits ned både psykiskt och fysiskt på bara ett par månader. Det gick inte längre, hon hade gått under. Då möblerade vi om, breddade dörröppningar och byggde ramper så kan hon bo här hemma, säger Gerties son Pål Svanå.
Gertie vantrivdes på Nissabogatan
Innan Gertie flyttade hem till familjen bodde hon på äldreboendet Nissabogatan i fyra månader. Tanken var att det skulle vara hennes nya hem men Gertie vantrivdes så mycket att det var otänkbart att bo kvar.
– Jag tror aldrig jag gråtit så mycket som jag gjorde där om nätterna. Det var hemskt, säger hon.
Kritiken från Gertie och hennes anhöriga handlar till stor del om att personalen på boendet inte hade rätt kompetens och förutsättningar för att kunna göra sitt jobb. Gertie upplevde att de ofta hade bråttom och var underbemannade. När hon bad om hjälp med något som krävde dubbel personal och bara ett vårdbiträde fanns tillgängligt fick hon höra att det var på hennes eget ansvar om hon ville få hjälp med att gå på toaletten.
– Man lägger skulden på den äldre för att man har för lite resurser, det är ett ledningsproblem. Unga och oerfarna vårdbiträden som inte är utbildade bara kastas in i verksamheten. De är ensamma på avdelningen och förväntas kunna hjälpa äldre, svaga och sjuka personer som behöver hjälp och stöd. Att då inte få rätt hjälp ingjuter bara vanmakt, säger svärdottern Milene Svanå.
Fick ny medicin – utan att träffa läkare
Gerties dotter Lisa Larsson gjorde en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, i samband med att Gertie flyttade ut. Där framkommer ytterligare kritik mot boendet, bland annat att en läkare skrev ut receptbelagd medicin av ett fabrikat som Gertie aldrig tidigare fått utan att träffa henne personligen. Hon som är van att själv hantera sina mediciner fick se tabletterna låsas in och kunde inte längre ta en värktablett när hon behövde det.
Jag tror aldrig jag gråtit så mycket som jag gjorde där om nätterna. Det var hemskt.
– Det med medicinerna var det värsta som jag upplevde där. Och när man satt ute i matsalen satt de andra och skrek. Någon som satt bredvid mig trillade ofta och många gånger lät de honom vara för att han själv ville resa sig. Det var så mycket som var mycket, mycket tråkigt, säger Gertie.
Ivo beslutade att inte utreda ärendet utan hänvisade familjen att lyfta kritiken med ledningen på äldreboendet. När familjen tog upp klagomålen under tiden som Gertie fortfarande bodde på boendet fick de höra att det skulle åtgärdas.
– De lovade att de skulle skärpa sig men det hände aldrig något, säger Lisa.
Attendo: ”Såklart tråkigt”
Chefen för äldreboendet under perioden som Gertie bodde där jobbar inte längre kvar, i dag är Petra Borgman verksamhetschef. Hon poängterar att hon inte kommenterar ärenden som rör enskilda individer och att hon inte var verksamhetschef under den aktuella tiden men svarar på familjens kritik.
– Vi försöker alltid att bemöta kritiken utifrån individnivå, vi bedriver en stor verksamhet och då kommer det både positiv och negativ kritik. Vad kritiken än rör tar vi det till oss och tittar på vad det gäller och om det är något vi kan åtgärda, säger Petra Borgman.
Vad ger det för betyg till er att en boende väljer att flytta för att hon är så missnöjd?
– Det är såklart inte roligt att någon väljer att flytta, vi försöker alltid möta de synpunkter man har för att man ska vara nöjd. Kunder har fritt att välja, det händer att boende flyttar hit för att de inte var nöjda på ett annat boende, det är viktigt att poängtera att man har den friheten. Vårt mål är att bedriva en verksamhet som folk vill bo på så det är såklart tråkigt, svarar hon.
Petra Borgman tillbakavisar kritiken om att det skulle vara svårt att få kontakt med en sjuksköterska på boendet. Hon förklarar att det alltid finns en sjuksköterska på plats under dagtid och att det dygnet runt går att nå en sjuksköterska på något av Attendos boende i Halmstad.
Enligt Petra Borgman försöker Attendo i den mån det går rekrytera utbildade undersköterskor men eftersom det kan vara svårt anställs också personer med mindre vårderfarenhet som vårdbiträden. Att personalen inte skulle ha tillräcklig kompetens för att klara av arbetet på avdelningen håller hon inte med om.
– Att de har tillräcklig kompetens tycker jag absolut. Skulle vi se att det brister upplever jag att vi åtgärdar det så snabbt som möjligt. Generellt upplever jag att vi har väldigt kompetent personal. Vi håller introduktioner för nyanställda minst en gång per år, de får handledning och vi har mycket digitala utbildningar.
Vårt mål är att bedriva en verksamhet som folk vill bo på så det är såklart tråkigt.
Gertie upplevde att personalen såg över hennes huvud och behandlade henne som ett barn, får det gå till så på ett äldreboende?
– Det ska det absolut inte göra. Jag kan inte kommentera detta ärende men självklart ska alla bli bemötta med värdighet och respekt. Det är något som vi tar på stort allvar, säger Petra Borgman.
Kommunen granskar fristående äldreboende
I Halmstad tillämpas lagen om valfrihet, LOV, vilket innebär att fristående företag kan bli leverantörer av tjänster inom äldreomsorgen och att personer med biståndsbeslut för särskilt boende kan välja fritt var man vill bo.
Varje år granskar kommunen att utförarna följer det avtal man skrivit. Kommer det in klagomål om privatägda äldreboenden till kommunen ser man till att utföraren utreder det själva, förklarar Camilla Lovén som är LOV-koordinatior på Halmstads kommun. Hon poängterar också att det är Ivo som är närmsta tillsynsmyndighet för äldreboendena.
– Får vi in klagomål eller synpunkt som berör en privat verksamhet är det den utföraren och verksamheten som är skyldig att utreda. Då begär vi att de utreder utifrån de delar som finns i klagomålet eller synpunkten, säger hon.
Skulle det komma in flera klagomål som gäller samma brist på samma boende är det något man tittar extra på under den årliga kontrollen. I nuläget är det ovanligt med oannonserade besök på verksamheterna, men om det skulle finnas skäl är det möjligt att göra.
– Vi ställer precis samma krav på de externa utförarna som vi ställer på kommunens egna verksamheter, det är höga krav, säger Camilla Lovén.
Camilla Lovén vill inte uttala sig om den specifika kritiken från Gertie Larsson och hennes familj men konstaterar att det har inkommit klagomål om Attendos boende, liksom om övriga verksamheter.
– Det kommer inte mer klagomål än vad det gör om övriga verksamheter. Det ser ganska jämt fördelat ut, säger hon.
Tre generationer i samma hem
I oktober fick familjen nog och Pål och Milene öppnade upp sitt hem för att Gertie skulle kunna flytta in i väntan på att det ska bli en plats ledig på något av de kommunala äldreboendena som hon önskat en plats på.
Familjens hem i Gullbrandstorp är numera ett generationsboende med tre barn, två föräldrar och en farmor. Såklart kan det uppstå tjafs precis som i alla stora familjer, men för det mesta går det bra konstaterar familjen.
– Det går jättebra, säger Gertie.
– För det mesta funkar det bra, förutom när vi båda ska ta hand om disken, då jädrar kan det blir gräl, skrattar Milene.
