I fjol höstas avslog barn- och ungdomsnämnden elevens ansökan om skolskjuts trots att han hade över fyra kilometer från hemmet i Holm till Stenstorpsskolan. Fyra kilometer är den gräns kommunen valt att ha för högstadieelever.
Familjen överklagade beslutet och tryckte i sin överklagan också på att cykelbanan som sonen är tvungen att använda är smal, saknar belysning och gränsar till en trafikerad väg där 80-gräns råder.
Förvaltningsrätten gick på familjens linje och gav sonen rätt till skolskjuts. Men kommunen valde att överklaga vidare till kammarrätten – som tycker att barn- och ungdomsnämnden gjorde rätt som nekade eleven skolskjuts.
Domstolen anser att det är helt rimligt att en kommun gör vissa avvikelser i sina egna avståndsregler i syfte att inte behandla barn olika.
I det här fallet har nämnden bedömt att Holm är ett sammanhängande område och eftersom merparten bor inom fyrakilometersgränsen ska ingen ha rätt till skolskjuts.
I sin dom resonerar kammarrätten kring det faktum att alla barn ska behandlas lika. Frågan är då vilket som är viktigast – att barn i ett och samma område behandlas lika eller att alla elever som har tillräckligt långt avstånd till skolan för att få skolskjuts gör det.
Resonemanget landar i att domstolen ser fördelar med kommunens undantagsregel, dels för att den underlättar bedömningar i skolskjutsfrågor och dels för att nämnden undviker den ”olyckliga situationen” att två elever som är grannar på samma gata bedöms olika i skolskjutsärende.
”Det finns sakliga skäl för kommunens regler om skolskjuts och därmed skäl att avvika från likställighetsprincipen”, skriver kammarrätten och upphäver därmed förvaltningsrättens dom.
LÄS OCKSÅ: