Med ”ungdomar” räknas i det här fallet de som var det för 30-40 år sedan. När de hängde på Snöstorpsgården, som då var en fritidsgård. Det blev den tack vare Bertil. Han hade 1968 varit med och startat Halmstads första fritidsgård i en källarlokal på Linehed och kort därefter blev det samma sak med den gamla Snöstorpsskolan, som ligger precis vid Snöstorps kyrka. Här blev Bertil sedan kvar fram till pensionen 1994, och han kom att kallas Mr Snöstorpsgården. Under tiden hade mycket skett mellan väggarna.
Förutom de sedvanliga matcherna med pingisrack eller innebandyklubbor hade han även infört dans. Det var många skeptiska till i början, men det visade sig vara en lyckoträff. Allt fler sökte sig hit, och snart fick ungdomarna turnera runt i kommunen på skolor, gator och torg för att visa upp hur kul det var med dans, och man åkte så småningom även utomlands.
Se gamla artiklar om Bertil från HP:s arkiv:
Överraskning från döttrarna
Snöstorpsgården har idag förvandlats till ett kafé, Inez & Greta. Bertil är idag 93 år. För ett tag sedan fick hans döttrar en idé om att det vore kul att samla gamla fritidsgårdsbesökare och dansare som genom åren har varit hos Bertil.
– Vi ville överraska pappa, berättar Carina Ämtenmyr Valsted. Vi hade bara sagt att vi skulle åka hit och fika med honom för att se hur det har blivit. När han kom in i lokalen spelade de hans favoritlåt – ”Ljus och värme” med Vikingarna. När han kom runt hörnet och alla ropade ”Hej Bertil!” så blev han så rörd.
En av dem som är på plats är Malin Andersson Bengtsson.
– Vi som är här idag har hängt här på fritidsgården och dansade från att vi var 13-14 år. Bertil tyckte att det var förskräckligt att ungdomarna inte kunde dansa. Vi tyckte att det var allmänt töntigt att hålla i varandra. Men Bertil hade ett väldigt engagemang ihop med den andra fritidsledaren Carina, så på nåt vis fick de oss till detta. Vi dansade foxtrot, snoa, vi dansade jättemycket!
”Viktigt med dans”
Ett 20-tal personer samlades under lördagen och huvudpersonen själv fick hedersplatsen i mitten. Det var många som ville dela sina minnen med honom.
– Det går inte att beskriva hur överraskad jag blev, säger Bertil när han sitter i det som en gång var ett biljardrum.
Han minns tillbaka på de olika aktiviteterna som varit i lokalerna genom åren, och många går fram för att prata med honom om vad han och dansträffarna har betytt för dem.
– Det var så viktigt med dans, säger Bertil och berättar:
– Det var nån kille som var lite orolig och han lärde sig att dansa – sen ändrade han sig helt. Det gjorde han.
Det är alltså bra att dansa?
– Javisst är det det! På många ställen, i folkparker och överallt, var det dans, men nu har det försvunnit. Det är tråkigt.
Men det var inte bara gammeldans på schemat. På fredagarna arrangerades stora discon.
– Där borta vid köket, säger Bertil och pekar, där var det ingång – och kön var lång. Det var så populärt.
Per Jönsson var en av dem som ville hedra Bertil.
– Han lärde mig dansa när jag var här 1983. Jag har varit med på diskoteken och jag har senare jobbat som vakt här. Jag håller fortfarande kontakt med honom idag. Man kan säga att Bertil har varit som en pappa för mig.
