Konferenshallen på Clarion hotell i Stockholm fylls till bristningsgränsen av förväntansfulla åhörare. Institutet för framtidsstudier har arrangerat en robotdag och representanter för fackförbund och arbetsgivarorganisationer har skyndat hit. Alla vill veta hur långt robotiseringen har kommit och om vi alla är på väg att förlora våra jobb.
Och visst är det så att maskiner ersätter mänsklig arbetskraft – så har det nästan alltid varit i historien. I dagsläget finns till exempel 1,6 miljoner industrirobotar i världen som har tagit över monotona, farliga och långtråkiga sysslor som tidigare utfördes av människor.
Men det är egentligen inte inom industrin som oron är som störst, i stället handlar rädslan om att den nya generationens robotar kommer att bli intelligentare än vi och så småningom göra oss överflödiga
– De flesta av oss har bilder i våra huvuden från amerikanska filmer, där robotar löper amok och tar över världen. Men det kommer ju inte att hända, eftersom maskinerna i princip bara utför moment som är förprogrammerade av människor, säger Danica Kragic Jensfelt som är professor i datalogi vid KTH i Stockholm.
Danica Kragic Jensfelt pekar ut fyra fält där robotiseringen har tagit ett stort steg framåt. Vid sidan om industrin är det hon kallar för fältet en storkonsument. Det betyder att robotar i allt större utsträckning används för att scanna av platser som kan vara farliga att besöka för människor, till exempel ute i rymden eller djupt under vattnet när det har skett en olycka.
Det tredje området är den medicinska världen, där avancerade verktyg utvecklas för fjärrstyrd kirurgi. Liksom arm- och benproteser som kan styras av bärarens tankeverksamhet och dräkter som kan hjälpa förlamade människor att gå.
– Slutligen handlar det om service, där forskarna försöker ta fram olika system som kan fungera för oss i hemmiljön.
Under de senaste tio åren har robotforskningen alltmer koncentrerat sig på humanoider som efterliknar människan både till utseende och funktion. Nästa steg efter robotdammsugaren kommer troligen att bli en robot som kan städa efter oss, tror Danica Kragic Jensfelt.
– En figur med ben och armar, som plockar upp leksaker och sorterar strumpor samt dammsuger golven efteråt, säger hon.
Men det som kan låta så enkelt, är extremt komplicerat. Varje rörelse som roboten ska utföra måste brytas ned i ett avancerat programspråk, och till skillnad från oss människor är inte robotar särskilt flexibla. Om något oväntat står i vägen för humanoidens framfart, vad händer då?
Walid Taha, som är professor i datalogi vid akademin för informationsteknologi på Högskolan i Halmstad.
Han forskar i programmeringsspråk och utvecklar mjukvara för olika intelligenta system. Han anser att de viktigaste resultaten av robotforskning och innovation är de som vi som konsumenter kan se i vardagen.
– Och en av våra stora utmaningar är just att få robotarna att förstå förändringar i sin framfart. De simuleringstekniker vi har tillgång till i dag förutsätter en perfekt omgivning utan några avvikelser, säger han.
Så ser ju sällan verkligheten ut, folk springer ut i gatan, det börjar plötsligt regna och hunden rymmer till skogs. Nästan varje ögonblick av våra liv är fyllda med överraskningar som vi smidigt parerar utan någon större eftertanke. Att programmera en robot med samma flexibilitet som människan är inte lätt.
Men nu börjar forskarna närma sig sitt mål. På Högskolan i Halmstad leder Walid Taha arbetet med att utveckla ett helt nytt hybrid-modelleringsspråk – som ska kunna hantera osäkerheter och variationer i miljön.
Det nya programspråket är särskilt viktigt när robotar ska ersätta piloter i luften eller lastbilschaufförer på vägarna, och där säkerheten är en viktig del.
– Det dröjer inte länge förrän vi kommer se självkörande bilar i trafiken. Det handlar bara om några år.
Bilar som själva hittar dit de ska och väjer för människor och djur låter onekligen nervöst.
Men Walid Taha påminner om när gps:en först lanserades. Då var det knappt någon som vågade lita på att den visade den bästa vägen. Nu är den en självklarhet både på land och till sjöss
– Google har kört med förarlösa bilar i Kalifornien ett bra tag, och under de sista fem åren har man gjort otroliga framsteg. Och under 2017 ska Volvo testa ett hundratal liknande bilar på gatorna i Göteborg, säger professorn.
Om nu kunskapen och tekniken finns, varför ser vi då inte fler robotar omkring oss? Varför packar de inte våra varor i butikerna eller putsar fönster där det behövs?
– Precisionen är inte den enda utmaningen, bland annat måste vi hitta ett sätt att lösa energifrågan. Om en robot ska gå på batterier blir det väldigt dyrt.
I takt med utvecklingen av solenergi och batteriteknik, där systemen blir allt bättre för varje år, öppnas nya dörrar för forskarna. Förhoppningsvis kan robotarna bli sina egna energikällor i framtiden, säger Walid Taha.
En annan knäckfråga är effektiviteten hos dagens robotar. Visst går det att skapa en maskin som kan ställa in varor i kylen, men det går ju så herrans mycket fortare att göra det själv.
Dessutom är dagens robotar avsevärt dummare än vi kan tro. De är duktiga på att utföra enkla repetitiva rörelser och de kan räkna ut vad 703 multiplicerat med 8623 blir i en handvändning.
De behöver heller inte fem veckors semester, vara föräldralediga eller ens äta lunch.
Men de kan inte tänka själva och de kan inte skilja på vad som är gott och ont. Och hur mycket världens forskare än sliter med att skapa artificiell intelligens hos maskiner, så har de hittills gått bet. I stället har det bildats två läger inom vetenskapen, där den ena sidan hävdar att intelligens förutsätter ett medvetande som en robot aldrig kan få – medan motståndarna anser att det bara är en tidsfråga innan robotar kan ersätta människor på, i princip, alla plan.
Men hur är det egentligen, kan en robot någonsin få ett utvecklat känsloliv?
– Det är en filosofisk fråga, som jag inte kan svara på. Däremot pågår det ett intensivt arbete runt om i världen för att göra robotar mänskliga, och vi har ingen aning om vad det kommer att leda till, säger Walid Taha.
Redan på 1300-talet skriver den arabiska författaren Al-Jazari ”Boken som ger kunskap om sinnrika mekaniska apparater”. Där finns en illustration av en kvinnlig robot som kan fylla och tömma en tvättbalja.
1495 ritar Leonardo da Vinci en mekanisk riddare som kan röra armarna. Skissen anses vara den första som föreställer en humanoid.
1738 konstruerar den franske uppfinnaren Jacques de Vaucanson en mekanisk anka bestående av över ett tusen rörliga delar.
1774 uppfinner Pierre och Henri-Louis Jacquet-Droz en maskin som föreställer en liten pojke och som kan skriva, samt en kvinnlig robot som kan spela piano.
På 1800-talet inriktas robotforskningen mot industrialismen. 1805 tillverkar Joseph Jacquard en mekanisk hålkortsstyrd vävstol.
1805 konstruerar Henri Maillardet en vattendriven automat i människoformat. Den kan rita sju olika bilder och skriva vers. Handen kan röra sig med hjälp av kamaxlar som drivs av vattenkraft.
1834 uppfinner den brittiske matematikern Charles Babbage en analysmaskin, som har en minneskapacitet på tusen tal med 50 decimaler. Maskinen som är en av de första datorerna, drivs med hjälp av ånga.
1941 skapar Westinghouse Electric Corp två robotar som drivs av elektriska motorer. Den ena heter Elektra och är människoliknande. Den kan dansa, räkna till tio och röka. Den andra roboten heter Sparko och föreställer en hund. Den kan stå på bakbenen och skälla.
1954 designar innovatören George Devol den första industriroboten och två år senare grundas Unimation Inc, världens första robotföretag.
1973 byggs världens första fullstora humanoid i Japan. Wabot 1 kan gå på två ben, lyfta föremål, ta emot röstkommandon, mäta avstånd och konversera på japanska.
1984 byggs roboten Flakey, en mobil robot som utvecklas med ljudsensorer, kameror, laser, motorer.
På 1990-talet börjar mängder av japanska företag, däribland Hitachi och Mitsubishi, producera kommersiella robotar.
1995 lanserar Tamagochis, små elektroniska leksaker av plast som fungerar som ett slags husdjur som behöver omvårdnad för att växa och må bra.
1996 landar USA microrovern Sojouner på en annan planet. Den sexhjuliga farkosten samlar in prover, fotograferar miljön och sänder bilderna till jorden.
1999 testas Kismet, världens första sociala robot. Den interagerar med hjälp av ögonrörelser, huvudrörelser och ansiktsuttryck.
2001 lanseras humanoiden Asimo, en fjärrstyrd figur som på olika sätt kan interagera med människor. Ett stort antal humanoider utvecklas i Japan och visas upp för världen.
2009 startar Google sitt program för självkörande bilar i Kalifornien.
