Axel Bengtsson har börjat i förskoleklassen på Haverdals byskola. Redan inför starten i somras, vid steget från förskolan, kände barn- och ungdomsförvaltningen till hans allergier. Det skulle gå att hantera, lovade skolan.
Efter första terminen vet hans föräldrar Jonas Bengtsson och Sandra Jönsson bättre. Axels astmainhalator har behövt användas flitigt, upp till åtta gånger om dagen nästan dagligen under hela hösten. Axel har sedan han var mycket liten flera allergier som gör att han blir tjock i halsen och får svårare att andas.
Men bara i skolan.
– Under helger och lov, nu senast under hela jullovet i tre veckor hemma, har han inte behövt använda inhalatorn eller ta övriga mediciner alls, berättar Sandra Jönsson.
Kräver undersökning
Hade det funnits minsta lilla tveksamhet tidigare, var den som bortblåst efter vårterminens första fyra skoldagar. Axel behövde mediciner och inhalatorn flera gånger under veckan. Ofta flera gånger om dagen.
– Vi är oroliga. Det är skolplikt, han kan inte missa för mycket. Nu har Axels läkare och allergisköterska börjat påtala för skolan om att man måste undersöka skollokalerna och överväga att vara i någon annan lokal. Vi har haft flera möten, men det har inte lett till någon förändring av Axels situation. Vi känner att ansvariga inte vill ta tag i det.
Under tiden i förskoleklassen har man provat med att höja medicineringen, för att på det viset försöka få Axel att klara av tiden i skolan. Men det har alltså nått en gräns nu, medicineringen kan ge biverkningar. Så för att Axel ska må bra har han i stället behövt vara utomhus ännu mera och då har han missat det som de andra i klassen gör.
Den onda spiralen med mer och mer mediciner ledde fram till läkarens beslut. Inför risken att Axel tar skada av biverkningar från medicinerna sade läkaren stopp. Ingen mer skola nu. Axel blev, inledningsvis, sjukskriven i en vecka.
– Under första veckan efter lovet behövde Axel till och med inhalera hemma, på natten. Det är sorgligt att Axel inte ska kunna vara på skolan, han trivs där, i klassen och med sina kompisar, säger Sandra Jönsson.
Inte lätt
Det är svårt att säga vad det är som orsakar Axels besvär. Klart är att det är något i skolmiljön.
– Det är verkligen inte lätt, men vi vet flera andra skolor där man valt att göra anpassningar där det har fungerat för alla elever. Vi har förmedlat ett utbyte med en annan kommun, men Halmstad valde att inte vara en del av det.
Familjen bor i Haverdal, Axel tillhör upptagningsområdet för Haverdals byskola. Men det finns alternativ.
– Vi bodde inne i centrum tidigare. Axel gick på en allergiförskola och vi fick information från läkaren på barnallergi att det byggdes ett klassrum på Slottsjordsskolan som var anpassat i större utsträckning för allergiker. Vi sökte dit men fick avslag, eftersom vi inte tillhörde upptagningsområdet och på grund av att man inte ansåg att behovet fanns. Ändå bekräftade läkaren att Axel uppfyllde villkoren.
Inga svar
Vid ett möte i maj förra året fick familjen beskedet: ”Vi kommer att lösa detta.” Men utan närmare förklaring hur, till exempel inget besked om de anpassningar som gjorts på förskolan skulle följa med.
– Redan efter två dagar på Haverdals byskola i somras fick Axel stora andningssvårigheter. Sedan dess har han haft fyra dagar på hela höstterminen i skolan som han inte behövt inhalera, berättar Sandra Jönsson och Jonas Bengtsson och lägger till:
– Vi får inga svar på hur skolan har tänkt lösa det här. Vi vet bara att Axel inte har några sådana besvär hemma.
Har ansvaret
Magnus Rudgard är områdeschef i skolområde centrum och har fått rollen att representera barn- och ungdomsförvaltningen, även om det som sker inte är på hans område. Han diskuterar inte det enskilda ärendet med HP, men förklarar att skolans uppdrag är att göra de åtgärder som behövs för att alla elever ska kunna gå i skolan.
– Skolan har ansvaret att anpassa, så långt det bara går. Det är elevens behov som styr hur mycket som måste göras. Det finns inte en ekonomisk aspekt här, säger han.
Gör ”allt man kan”
Hans uppfattning är att barn- och ungdomsförvaltningen ”gör allt man kan”, att man behöver arbeta systematiskt och att beslut ska fattas på en stabil faktagrund.
– Vi har beställt en mer detaljerad undersökning av luftmiljökvaliteten som är utöver det ordinarie systematiska arbetsmiljöarbetet. Undersökningen har precis inletts på skolan. Vi har barnets bästa för ögonen. Vi kan bara beklaga om föräldrarna upplever att det tar tid, säger Magnus Rudgard.
Jonas Bengtsson och Sandra Jönsson har bland annat funderingar om en av skolbyggnaderna verkligen är lämplig att vara i:
– När vi flyttade hit övervägde vi att byta förskola, eftersom vi fick höra av förskolechefen att byggnaderna som i dag används bland annat som matsal saknade fungerande ventilation. Då fick vi besked att den skulle rivas, men den används fortfarande. Vi har till och med anmält att det luktar mögel där, säger Sandra Jönsson.
Anmälan till kommunens miljöavdelning lades ned utan åtgärd.
En vanlig skoldag äter Axel tre måltider i ett eget rum en bit ifrån matsalen: frukost, lunch och mellanmål. Byggnaden som också inrymmer förskola har renoverats efter att man upptäckte fukt i syllarna. Den har också fått en ny ventilationsanläggning.
Luft från matsalen
När HP frågar fastighetskontorets förvaltare, Peter Wallenius, om ventilationen visar det sig att den inte är optimal. I vart fall inte med Axels bästa för ögonen.
– Vi har fått förslag att ordna med egen mekanisk tilluftsventilation i det rummet. Men det går inte. Rummet får i stället överluft ifrån den andra delen av byggnaden.
Där matsalen finns. Axel kan på grund av sin allergi inte äta i matsalen. Ändå är det alltså den luften han sitter i dagligen – när han sitter ”skyddad”.
