Den 3 maj är det Pressfrihetens dag. I många år, för att inte säga decennier, en dag som för många inte känts viktigare än Kanelbullens dag. Så är det inte längre. Så som världen har blivit bör vi varje dag försvara och slå vakt om våra friheter – för de går inte att ta för givna.
Jag tänker att fram till våren 2020 levde vi i en bubbla där inget ont kunde hända oss. Försvaret hade avvecklats eftersom det inte fanns något hot mot oss. Sjukvården rationaliserats eftersom den medicinska kunskapen nått sådana nivåer att inget kunde överraska oss längre. Vi reste kors och tvärs i världen och såg bara möjligheter och frihet i globaliseringen. Vi hade vant oss vid många år av stabil ekonomi, låga räntor och ingen inflation.
Visst har det funnits orosmoln till exempel flyktingströmmen från Syrien 2015, fler och fler rapporter om en kommande klimatkollaps och politisk instabilitet med stora svårigheter att bilda en regering som har stöd i riksdagen.
Men ändå på det stora hela rätt lugnt.
Sen dök ett litet elakt virus upp i Kina och ställde allt på ända. Plötsligt krävdes personliga uppoffringar av oss som kändes främmande och nästan kränkande. Det kom regler och rekommendationer som väldigt drastisk begränsade vår frihet och plötsligt förväntades vi agera osjälviskt och solidariskt för att begränsa smittspridning. Krav som inte ställts på den svenska befolkningen sedan andra världskriget.
Någonstans där sprack bubblan. Den där trygga, stabila verklighet vi vilat i fanns inte längre. Människor runt omkring oss dog i en sjukdom som sjukvården till en början inte hade tillräcklig kunskap omkring. När vården behövde handsprit och ansiktsmasker visade det sig att vi inte hade några förråd – allt hade avvecklats när vi levde i tron att inget ont kan hända oss.
Det var svårt att vänja sig vid den nya verkligheten och när vi lagom vant oss kom nästa smäll; Putins invasion av Ukraina. Nu gungade tillvaron till på riktigt. Inte nog med att vi plötsligt tvingades förhålla oss till en möjlighet att också Sverige kan bli angripet. Världen är så sammanflätad numera att ett krig i Ukraina snabbt kom att påverka våra el- och bränslepriser, och i nästa steg får effekter på väldigt många andra varor, inte minst livsmedel.
Men det stannar inte där. Plötsligt finns det ett reellt hot som inte handlar om stigande elpriser och minskande möjligheter att resa som man vill. Nej, nu handlar det om hot mot friheter som tagit för givna när vi levde i bubblan, till exempel pressfriheten. Alltså friheten för media att utan regler och påverkan från myndigheter eller andra krafter sprida nyheter.
Jag är väl medveten om att förtroendet för media emellanåt svajar. Det är långt ifrån alla medier som tar sitt uppdrag – att förmedla korrekta och faktasäkrade nyheter – på allvar.
Men det finns en väldig trygghet i ett demokratiskt och öppet samhälle där fria medier får agera och alla typer av åsikter kan och får brytas mot varandra.
I Ryssland har kontroll och styrning av media blivit ett viktigt redskap för makten att kontrollera opinionsbildningen och verklighetsbeskrivningen. Med dagens globalisering och digitalisering stannar inte försöken att styra medier vid nationsgränsen. Främmande makter gör gång på gång försök att påverka nyhetsförmedlingen och därmed världsbilden också i Sverige.
Vi behöver alla stanna upp ett tag och fundera över våra friheter och hur livet skulle gestalta sig utan dem, och då tänker jag inte i första hand på weekendresan till London eller chipspriset. Jag tänker på en tillvaro där all nyhetsförmedling filtrerats av statsmakten som bara godkänner sin åsikt och sin version av en händelse.
Jag är i alla fall inte beredd att utan motstånd ge upp rätten att utifrån en mångfald av nyhetsförmedlare skapa mig en bild av hur världen ser ut. Och det tycker jag ingen borde göra.
Frihet är nämligen inget som går att ta för givet.
